”Att få ut de behandlingar som visat sig effektiva i forskning till alla som behöver dem är psykiatrins stora utmaning, inte att vara mer eller mindre ”biologisk”. I landstingens vårdprogram och de nationella riktlinjer som Socialstyrelsen gett ut rankas kognitiv beteendeterapi (KBT) som förstahandsalternativ för många med depression och ångestsjukdomar. Men i praktiken erbjuds sällan KBT och det enda alternativet blir i praktiken läkemedel. Detta innebär således att alla inte erbjuds lika effektiv vård.”
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/utmaningen-ar-att-ge-olika-slags-hjalp_4577952.svd
Jag följer debatten om psykisk hälsa/ohälsa med stort intresse. Inte bara för att jag själv har personliga erfarenheter av det utan för att så många drabbas, gammal som ung. Att få hjälp eller snarare ”rätt” hjälp när man väl söker sig till vården är svårt. Jag har under det senaste årets sjukskrivning (december 2013-mars 2015) blivit ”lovad” KBT på mottagningen, men så har inte blivit fallet, det har fallit mellan stolarna eller något… Svar om varför har jag egentligen inte fått. Jag har också blivit lovad samtalsstöd under året hemma samt då jag i december 2014 började arbetsträna, inte heller det fick jag då. Hur många med mig har gjort samma eller en liknande resa i vården. Medicin var det allra första jag erbjöds då jag äntligen vågade se sanningen i vitögat hösten 2011. Jag ville inte, men valde tillslut att testa det. Nu är jag ”fast” i medicinträsket, vilket inte behöver vara ett fel i sig, men är det nödvändigt – egentligen? Jag har gått igenom ett antal olika SSRI- och SNRI-preparat, fått lugnande och sömnmediciner utskrivet. Jag fick också stöd av psykolog när jag nått botten. Då fick jag KBT mot depression men min situation var mer komplex än så, och man kan säga att jag misslyckades med KBT:n och psykologen som då var PTP-psykolog, en yngre man, förstod tillslut att KBT inte passade mig, inte just då i alla fall. ”Läxorna” orkade jag inte med, jag fick ökad ångest och stresspåslag.
Men det är historia nu, jag har gått på Sertralin under en lång tid nu och det verkar ju ”fungera” och samtalsterapin med kurator har varit givande och fått mig att inse ett och annat. Jag har dock långt kvar och fortfarande behov av en mer riktad behandling.
Fler intressanta artiklar finns att läsa på Svenska Dagbladet!
Bl a denna om ett galet beslut:
Terrorister och krigsförbrytare kan få gå före i bostads- och jobbköer. Klockan 16.30 idag kommer, som det ser ut nu, detta att klubbas igenom av Socialnämnden i Stockholm.
I januari i år gav den nya majoriteten i Stockholm stads socialnämnd (S, V, MP och FI) tjänstemännen i Socialförvaltningen i uppdrag att utforma en strategi för återvändande extremister.
I det niosidiga strategidokumentet kan man bland annat läsa:
När en person /…/ kommer hem från strider utomlands är det avgörande med anpassade inkluderande insatser.
När det gäller personer som deltagit i strid är hälsoinsatser med största sannolikhet ett stort behov.
När det gäller försörjning är det viktigt med samarbete mellan socialtjänstens försörjningsstöd, Jobbtorg och andra insatser vid arbetsmarknadsförvaltningen, samt länk till Arbetsförmedling.
Slutligen, är boendefrågan en förutsättning som behöver fungera och därför bör även bostadsbolagen ingå i en samverkan /…/
I förra veckan träffade jag en kvinna vars anhöriga är kidnappade av terroristgruppen IS (Islamiska Staten):
”Är det sant att Sverige ska ge dom som har kidnappat, våldtagit, skurit huvuden av folk, jobb och hem istället för straff? Har alla i det här landet blivit galna?”
För att ta reda på huruvida alla har blivit galna eller inte ringde jag till både Socialförvaltningen och Socialnämnden.
Andrea Ström (M), vice ordförande i Socialnämnden:
”Jag vänder mig emot att man premierar de unga som begår våldsbejakande extremism genom att ge dem förtur till bostads- och arbetsmarknadsinsatser. Jag tycker att man ska lägga ned mer resurser på det förebyggande arbetet, att minska dragningskraften till den här typen av verksamhet och erbjuda andra alternativ.”
Ledamoten i Socialnämnden Rana Carlstedt (S) som är sjuksköterska förstår inte kritiken.
”Strategin handlar om att förebygga extremism, jag anser inte att det är premiering, jag anser att det är en human behandling. Jag menar att man ska sätta sig ned och ha en dialog med personer oavsett vilken extremism det handlar om, införa insatser för att få tillbaka dem i samhället.”
När jag frågar Carlstedt om hon inte anser att terrorister kan komma att premieras svarar hon:
”Återigen, jag uppfattar det inte som att man premierar dem, jag uppfattar det som att man hjälper dem på samma villkor som alla andra, alla andra stockholmare. Vi gör ju större insatser för de som inte har lyckats ta sig in i samhället, där kan det bli en gradskillnad, absolut men inte som att de premieras.”
Skriver gästbloggaren Nuri Kino:
http://blog.svd.se/ledarbloggen/2015/05/19/gastbloggatnuri-kino-terrorister-kan-fa-ga-fore-i-bostads-och-jobbkoer/
Jag tycker att det är märkligt hur de svenska politikerna resonerar. Här jämställs terrorister och extrimister som åkt till Syrien och Irak för att delta i mördandet som IS-krigare med oss ”vanliga” medborgare. De ska få all hjälp som de kan få: bidrag, jobb, bostad och vård. Vården går på knäna, det råder bostadsbrist och arbetslöshet. Men ska betala detta? Kanske är jag ute och cyklar men nog tycker jag att detta är obehagligt.
Det finns ett par saker som jag tycker mycket illa om, det är IS och alla tjuvskyttar som utrotar våra fina djur. Jag avslutar med att tipsa om den senaste serien av Världens Natur:
http://www.svt.se/varldens-natur/
PS Idag började min minisemester… och om bara några få timmar åker vi ut till Arlanda för att flyga till Berlin. Som tur är flyger vi inte med SAS vars piloter går ut i strejk. Idag blev det en promenad upp till Farsta och lunch på Farsta gård. Nu väntar några nervösa timmar innan taxin kommer kl 4.00 i morgon.
Dagens foton:
#Blogg100
Annes tankevärld! 