#Blogg100 No 83: Resan tar slut…

Och en ny börjar?? Jag ger upp utmaningen som nu blivit ett av mina egna krav på mig själv. Nej, jag har inte dåligt samvete längre för att jag inte kan producera ett inlägg om dagen. Det tog slut för länge sedan…

Livet fylls av nya utmaningar hela tiden. Härom dagen tog jag själv initiativ till ett möte, ett möte som kanske inte riktigt gav mig det jag hade hoppats i form av en boost till mig själv och min självkänsla, men jag genomförde det i alla fall och kanske kommer jag ut starkare av dessa jobbiga möten?? Jag lider hemskt mycket av att inte ”klara av” dessa möten på ett bättre sätt, jag fastnar i ett ältande då jag känner att jag misslyckas. Nåväl, nog om detta nu.

Med dessa ord och bilder från min morgonpromenad i torsdags då jag processade mina tankar, avslutar jag mitt bloggande under ”#Blogg100 och fortsätter som vanligt i stället. Det har varit givande att skriva och är så fortfarande. Att få några nya läsare är förstås också roligt. Jag har hittat några nya bloggar själv att läsa/följa så tack för det! 🙂

Så några fina sommarbilder…

Tack för att du läser!! ❤ 🙂

#Blogg100 Mitt avslut!

#Blogg100 No 82: *Trött*

Orkar inte… inte skriva, inte lägga upp några av dagens fina bilder, inte vara irriterad på skiten vid återvinningsstationen, inte bry mig att det inte finns någon lokalavdelning från Hyresgästföreningen i mitt område som kan förhandla etc., inte tänka på jobbet. Jag vill bara sova! Just nu lägger sig mörkret över mig och jag hoppas på att få sova. Att ha överaktiva barn hemma, vara av det ena med sömnsvårigheter är tungt ibland. Först ett jäkla liv på kvällen som en duracellkanin, sen sover han ett par timmar, vaknar och är rädd. Går upp ur sängen och låter inte mig sova. Vad gör man? Det blir en ond cirkel…

Tack för idag!

#Blogg100

Och God Natt!

#Blogg100 No 81: Tankar som stannar…

Tänk om… ja tänk om det inte kommer att fungera. Jobba heltid, orka med barnen, hämta Samuel i Hemmesta varje dag då kommunen ändrar reglerna för barnens skolskjuts… De ändrar reglerna för våra sköra barn, som inte klarar av alltför många förändringar, som kanske dryper av trötthet när de ska packas in i bilen, eller som i mitt/vårt fall på bussen runt kl 17 varje dag (och då hinner jag trots den sena tid inte få ihop 8.5 timmes arbetsdag. Simon börjar femman i höst och är redo att börja åka hem själv från skolan. Det är en liten tröst att han ändå är lite mer självgående.

För Samuels del tror jag det kommer bli tufft att inte få den lite snabbare skutsen hem från skolan i skoltaxin tillsammans med kompisarna från skolan. Jag vet hur jobbit det varit ända sedan han var liten att få med honom hem. Han vill inte avsluta, när mamma eller pappa är där tar allt så mycket längre tid. Det ska testas, busas, bråkas, retas etc. Jag bävar för att eftermiddagarna kan komma att se ut så. Självklart är jag ingen sierska, allt kanske kommer gå hur bra som helst!

Jag undrar faktiskt hur det ser ut för andra barn, i andra kommuner, med skolsjutsen till särskilda undevisningsgrupper som i vår fall. Samuel går i autismklass sedan VT år 1. Har det varit extremt ”lyxigt” i Värmdö kommun med skoltaxi även efter fritids(dvs under skoldagar – på lov och studiedagar både lämnar och hämtar vi själva)???

Veckan med barnen har bara börjat och jag suckar tungt. Samuel var uppjagad när han kom hem. Medicinen han får på eftermiddagen täcker inte behovet utan det blir rörigt direkt hemma, bus, stoj, skrik och känsloutbrott. Hur jag ska få ihop min vardag framöver är en gåta. Banens beteenden kommer inte ändras över natt. Simon har NO-prov på fredag, t ex. Han han någon koll? Nä, inte jag heller… Han har fått hem en biologibok, men ska enligt instruktionerna läsa på sina bilder och anteckningar… Att få honom att visa sina kunskaper eller vad han lärt sig i skolan är inte lätt. Hur gör man för att träna upp sitt eget barns studieteknik? Jag borde ju vara expert, jag är ju utbildad lärara… Men jag har alltid haft svårt att ”undervisa” mina egna barn.

Nåja, jag ska inte ta ut något mer i förskott, jag har nog med tankar om allt möjligt just nu som rör min framtid. Den känns oviss och tung, men morgondagen kommer ändå, vare sig jag vill eller inte!

Idag fångade jag ytterligare en nytillkommen trollslända nere vid Ösbyträsk. Det livade i alla fall ull lite i gråvädret!

#Blogg 100

Tack för idag!

#Blogg100 No 80: Hemma i Stockholm igen!

Borta bra men hemma bäst heter det ju, och efter gårdagens mastiga utflykt var det ganska skönt att komma hem. Kanske inte lika roligt att den ”vanliga” vardagen så snabbt kommer i kapp, men men… Bara att gilla läget. Jag har kvar det som jag innan ledigheten skulle fixa, det som handlar om mitt jobb, så det måste jag ta tag i på tisdag! Har semester även i morgon, så jag hinner ta mig hem och handla hem mat för en ny vecka tillsammans med mina grabbar!

Det har känts mycket lyxigt att få resa iväg så här och bara förlusta mig i roliga saker men jag tror faktiskt att det också bidrar till att jag kan känna mig bättre till mods. Det är fint att äntligen få komma iväg på resan till Berlin som vi planerade för redan i somras. Då kändes den långt borta och jag bara väntade på att saker och ting skulle ordna sig i mitt liv. Det är fortfarande på G men jag har lite framtidsnoja, det känns inte så bra som det borde när det gäller mitt arbete. Men som sagt, det är kanske inget jag kan påverka, men nu har jag i alla fall förmågan att försöka. Det är inte illa för mig som helt och fullt varit fast i andras händer, utan ”egen vilja” eller tron på att jag faktiskt har en vilja och att det jag vill eller inte vill betyder något. Jag måste på allvar se över att jag orkar med mitt arbete OCH mina grabbar, ja gärna lite tid att rå om mig själv, jag är inte den robot jag varit under många år som bara går framåt utan mening med det.

Nu i kväll har vi fått i oss lite risgrynsgröt, tittat på TV, den norska serien: Frikänd samt sista delen av Fortitude. Den senare mycket obehaglig… och med ett slut som inte kändes avslutat. Suck! Jag kan få skrämselhicka av dessa småkryp – insekter – som serien avslutades med… Urk! Tacka vet jag trollsländor… de är vackra insekter, men även de är rovdjur…

Förresten, när vi väntade på Tegel, flygplatsen i Berlin, såg vi en räv (Bosse såg två men den ena försvann). Den verkade nästan tam när den vandrade omkring bland bilarna på parkeringen. Stackaren! Vår flight hem blev en kvart försenad, varför vet vi inte men det tog lång tid innan vi fick gå ombord. Flygresan gick bra, men det var turbulent och det var skumpigt både upp och ner. Över Stockholm fick jag uppleva min första luftgrop. Inte kul alls, men vi landade ändå säkert på Arlanda.

Tack för idag!

#Blogg100

#Blogg100 No 79: Berlin, dag 3, Fernsethurm mm

Sitter i TV-tornet och filosoferar lite. Väntan på att få borda hissen är lång. Men det ska bli en spännande tur. Läskigt med tanke på min höjdskräck. En utmaning verkligen!
Jag måste säga att allt är välordnat i denna stad. Så här långt har allt klaffat perfekt. Vi tar oss runt med S-bahn och U-bahn utan problem. Maten är bra, hotellet helt ok.
Vi har vandrat mycket, sett massor. Mer välordnat med bilder kommer så småningom.
Morgonens strålande sol har blivit täckt av moln, men det är varmt!

image

Här sitter vi och väntar…

image

Här är nuvarande utsikt!
Ha en fin dag!

#Blogg100

#Blogg100 No 78: Berlin dag 2

Idag vaknade vi till en solig morgon i Berlin. Efter frukosten drog vi iväg mot S-bahn för en tur till Alexanderplatz. Där började vår rundvandring för dagen. Många fina bilder blev det.

#Blogg100 No 77: Dag 1, Berlin

Första dagen i Berlin!

#Blogg100

PS Har ingen dator här… Vet inte hur det blir! 🙂