Tankar om diverse

Nu i veckan är det dags för utvecklingssamtal. Det var länge sedan jag höll i samtal med elev och föräldrar… Lite nervös är jag och samtidigt förväntansfull. Jag borde väl egentligen lägga all min energi på att förbereda  mig inför samtalen men denna eftermiddag blev lite rörig här hemma. Så blir det ofta första dagen när barnen kommer hem. Men vi har haft en bra kväll. Samuel är i säng och Simon sitter i köket. Jag har ägnat de senaste timmarna åt middagslagning (förberedde köttfärsåsen redan i lördags som tur är), diskning, läsa för sonen etc. Nu när klockan närmar sig 21 vill jag bara sätta mig i soffan och fortsätta virka på mitt senaste projekt, en duk… ett nytt möster jag hittat på nätet.

Idag ringde den pedagogiska samordnaden från barnens skola. Samtalet handlade om Samuel och om att han skulle må bra av ett klassbyte. Som det är nu är han äldst i sin klass och det är ganska rörigt i gruppen. Vi kom överens om att Samuel nu ska byta klasss och då hamnar i samma klass som Simon. Det blir intressant att se hur det kommer fungera. Men Simon verkade hyfsat positiv i alla fall. Han ska i morgon åka hem efter skolans slut och vara ensam hemma några timmar. Samuel kommer sedan åka själv från fritids kl 17 och möta mig i centrum. Framsteg!!! ❤

Jag och Simon tog en promenad hem från centrum idag och Samuel åkte med sin pappa för att hämta sakerna. Det var vackert vid Ösbyträsk!

Nä nu ska jag virka lite och bara vara…. Vi höres!

Annonser

En känsla av fredag

Yes! Äntligen fredag, arbetsdagen är över, barnen hemma. Jag och Samuel cyklade hem till barnens andra hem och hämtade surfplattorna och nu bubblar kaffet i bryggaren. Jag känner för att skriva. För första gången på länge.

Äntligen fredag och dags för en kopp kaffe, barnen spelar… den ena gnäller till ibland, men det hör väl till. Något vin blir det inte då jag är ”nykterist” sedan hösten 2012. Men kanske en bulle från ett lokalt konditori. Kan du gissa vilket?

Nu har jag jobbat heltid, (100 % och lite) till under ett antal veckor. Det känns faktiskt riktigt bra trots att jag inte helt orkar med allt annat jag vill göra. Tiden finns inte till att lära mig mer om bildbehandling eller fotografera i någon större utsträckning… men under veckan fick jag i alla fall njuta av Mia Galdes vernissage på Nordic Light Hotel där hon jobbat under ett par veckor. Superfina bilder, trevlig stämning även om jag helst hade grävt ner mig i ett hål… (Ja social fobi är inte skoj, men det är bara att utmana sig själv!) Gick förbi Slöjd-detaljers butik på Mäster Samuelsgatan innan jag åkte hemåt och där indlade jag lite nytt garn och en ergonomisk virknål. Har redan börjat med (ytterligare) ett projekt.

Till helgen hoppas jag på lugn… Men på söndag bär det av till Fjäderholmarna för att fira farbror Hasse som blir 75 år. Hoppas det blir fint väder då!

PS När jag var på Nordic Light Hotel i onsdags frågade jag Mia om kursen Edit – skapa stories som blev inställd under våren… hoppas att det blir en ny chans… jag vill gå kurs i fotografi igen!!!! Nedan några  foton från första fotokusen jag gick hösten 2015. Jag har lärt mig en hel del sedan dess! 🙂 ❤

Photoshop, broderi och annat pyssel….

Sömnen infann sig igår, eller snarare när gårdagen gått över till idag men ändå. Besvärades ganska mycket av mina bortdomande händer (fingrar) på båda händerna och vaknade vid flera tillfällen av det. Helt oanvändbara händer under några minuter varje gång innan jag fått bort stickningarna och fått tillbaka full känsel. När jag sover har jag böjda armar och handleder. Så har jag sovit så länge jag kan minnas. Kan inte sova om jag inte kuruar ihop mig med händerna under kudden (oftast). Det resulterar i värk i armbågarna samt domningarna/stickningarna i fingrarna. Min läkare hade försökt nå mig i fredag för att ge mig svaret från undersökningen på Huddinge sjukhus då mina nerver testades. Troligen karpaltunnelsyndrom i höger hand, men ingen påverkan på vänster hand (men den lider jag nästan mer av under nätterna). Hur jag går vidare med problemet återstår att se. Förhoppningsvis blir det något bra av att ha genomgått undersökningen…

Efter frukosten läste jag på om Adobes Creative Cloud och huruvida jag kunde ladda ner Photoshop och Lightroom på fler dator så nu är det fixat. Det är kul med bildhantering och förvandling, men ack så mycket att lära. Har tittat igenom Moderskeppets gratiskurs för Photoshop och lärt mig massor, men att använda verktygen är en annan femma!

Här är länk till Moderskeppet om du vill veta mer:

http://www.moderskeppet.se/

Här är en testbild som jag ”lekte” med lite…

DSC04535PS

Inte den bästa kanske men ändå ok för att vara en första test! Kommer garanterat fortsätta utveckla mina färdigheter inom dessa verktyg!

Precis som jag kommer fortsätta mer mina handarbeten. Just nu broderar jag en del och försöker lära mig nya tekniker och stygn. Jag har mestadels broderat korsstygn och efterstygn. Jag har nu fokuserat på kedjestygn och stjälksöm. Inte så lätt men det kan nog bli fint när jag väl fått till det! 🙂

Virkandet fortsätter jag med och mitt nya projekt är att virka t ex en duk som jag sedan broderar på. Men sen har jag förstås en mängd pågående projekt. Vet inte varför jag har så jäkla svårt att avsluta! Är det separationsångest eller vad??

Trött, tröttare eller tröttast?

Svårt att vakna…

Efter besöket hos frisören i Gubbängen (Salong DN) och utflykten till stan var jag helt utmattad. Redan i stolen hos min frisör kunde jag somnat om jag inte kämpat för att hålla mig vaken. Vi skulle ha besökt Nordiska museet på Djurgården men då kön ringlade lång utanför så tog vi spårvagnen tillbaka in mot stan och åt libanesiska brunch.

Vädret var tyvärr trist! Blåsigt och grått, så inspirationen att fota var lite sådär… Men det blev några bilder i Slussen och några på Djurgården.

På vägen hem tittade vi in i F Concept, Fotografiskas butik vid Sergelstorg. Skulle gärna investera i någon fotobok men det får vänta… på sportlovet blir det en weekend i Göteborg! 🙂

Väl hemma slocknade jag totalt och sov mer eller mindre i ett par timmar. Får se hur denna natt blir… Kan bli intressant!

Som sagt, trist väder för att fotografera… lika trist som att hela Slussen rivs!

Viljan att göra

Viljan att göra är ibland större än orken. Jag har mycket tankar och ideer nu, många små och stora projekt som byggs upp i skallen… men ork att ta tag i dem har jag inte. Små projekt är att göra färdigt alla mina påbörjade handarbeten hemma, stickning, virkningar, pärljobb etc. Bildhantering och att lära mig Photoshop och Lightroom är ett annat. Det är SMÅ projekt i förhållande till de stora projekten som att rensa klädkammare X 2 är, eller att fortsätta rensa bort alla högar med papper som samlar sig i hyllor och pärmar. Dagarna ångar på i 180 knyck även om jag inte tycker att jag gör särskilt mycket. I jämförelse så har jag ju ganska lite att göra på jobbet, inga större ansvar så som undervisning, fritidsverksamhet etc. Jag bara är, följer min klass och hoppar in som lärarvikarie när det behövs och är på Fritidsklubben ett par eftermiddagar. Men jag står kvar i trötthetsträsket. Efter kl 13 går jag ner i en stor trötthet. Det blir tungt att få saker gjorda om jag har sen rast vilket jag har vissa dagar så somnar jag nästan när jag sätter mig för att pausa. Det bästa är att ständigt vara igång, då går jag in i andra andningen. Tröttheten sitter i under större delen av eftermiddagen-kvällen och ger sig oftast inte förrän runt kl 20.00 då jag kan bli piggare igen.

Att jag har värk i olika kroppsdelar gör inte saken bättre. Mina händer domnar och sticker flera gånger/dygn, dels när jag handarbetar eller gör andra saker, dels när jag sover. Vaknar ibland flera gånger av att händerna domnar. Jag har ständiga känningar i armbågarna, knäna, fötterna, vristerna och även i handlederna. Nedre delen av ryggen är kass och smärtan strålar ner i vänster ben (oftast). Värst i knäna och framför allt vänster ben är det när jag sitter på bussen, tåget eller i bilen. När jag inte kan sträcka ut benet ordentligt. När jag har suttit en stund på bussen t ex så är jag stel när jag reser mig upp. Det knakar på vissa delar av kroppen, bl a i ena foten och i  mina käkar. Jag antar att detta har med två saker att göra. Det första är att jag passerat bästföre-datumet och allt går utför… stelheten i kroppen, synen försämras etc. Det andra är vikten som bara gått utför under de senaste åren. Jag kan skylla på depression och biverkningar av medicner som läkaren prackar på mig för att livet ska fungera, men i stort är det min egen sak att se till att äta rätt, motionera och gå ner i vikt. Lätt va?????? Ja det borde ju vara det… men det är svårt att komma igång med motionen. I morgon har jag tid för en EMG-undersökning på Huddinge sjukhus. Då ska nerverna i armarna undersökas. Det blir spännande! Kanske kan jag då få en förklaring till mina bortdomade händer/fingrar.

Receptet på fysisk aktivitet ledde till att jag la ner 400 kr på ett klippkort på Gustavsbergsbadet som jag besökte två eller tre gånger… mer blev det inte. Arbetsträningen kom mellan mig och badet.  Promenaderna jag planerade på KBT:n som jag la ner mycket tid på kommer jag inte heller iväg på. Vad är felet?? Jag är visst väldigt lat. Inte heller har jag tagit kontakt med sjukgymnastiken på Vårdcentralen som min husläkare tyckte jag skulle göra. Det blir ju bara ytterligare tid att planera in i mitt schema.

Att hitta vänner som kan bli motionskompisar är inte heller lätt. De få vänner jag har finns bara i bakrunden för tillfället. De flesta har försvunnit p g a min oförmåga att hålla kontakten under de jobbiga åren. Jag har hittat några nya fina vänner under min behandling på Capio men vi befinner oss ofta i situationer som gör att det tar lång tid att komma igång med aktiviteter… Någon som känner igen sig?

Jag vaknar varje morgon med en känsla av oro, ångest, katastrofen närmar sig. Det är inte lika illa som för ett antal år sedan men jag har dragits med daglig ångest i många år. Ibland styr den mitt liv, ibland har jag kontrollerat den bättre. Nu försöker jag få kontroll över den med mediciner. Något jag egentligen inte tror särskilt mycket på. Men KBT fungerar inte, det har jag insett och då blir medicinen min vän… Men jag jobbar på att hålla låga doser för att inte bli förändrad som person. Jag började med en ny medicin förra helgen och denna vecka har jag haft något mer ork att ta tag i saker. Så kanske gör medicinen det den ska?? Tyvärr byter jag läkare igen på Capio och får min femte läkare till nästa besök så det blir svårt att ”utvärdera” medicinens verkning kontra biverkningar… för det har jag också.

Idag är en dag när jag känner att det är rätt att ”tala ut”. Men jag skriver hellre av mig. Ni får gärna läsa det… 🙂 Kanske kan det jag skriver väcka en persons tankar om detta ämne, psykisk ohälsa eller psykisk hälsa. Vilket är egentligen vilket? Jag har svårt att hitta rätt kanaler. När ett barn eller en vuxen mår dåligt så känner jag ofta det in i märgen. Ibland blir det tungt… Ibland känns det bra, för då kan jag hjälpa att bära det onda. Jag slits med när det är stressigt omkring mig och det kan vara väldigt uttröttande men det är det ju för alla! Vi måste helt enkelt lära oss att vara rädda om varandra. Ställa upp när det behövs och finnas där. Våga tala om när något inte är bra, eller när det hänt något svårt/jobbigt. Det är något vi måste lära våra barn. ❤

Tack för mig!

Livspusslet eller kanske livspysslet??

Jag lever mitt enda liv. Hur många gånger jag funderat över vad jag gör av det vet jag inte. Många år är borta, utsuddade, av olika anledningar och många år har gått till att reparera skadorna som ärrat min själ. Vid ett av mina senaste besök på Capio träffade jag en barndomsvän, en granntjej som jag i viss mån umgicks med från 5 års ålder tills vi sålde radhuset 1986 då jag var 15 år. Men vad vi gjorde eller hur mycket vi egentligen umgicks minns jag inte. Inte heller minns jag när vi sålde huset, flyttade till nya bostaden etc. Min barndomsvän som också haft en jobbig livsresa minns inte heller barndomens ljuva minnen… Varför??

Jag lever många gånger som i ett vakuum. Tomma år bakåt i tiden, en glad unge på foton från 1970-talet, men vem var hon? Hon ser sorglös ut, nöjd med livet och glädje i ögonen. När försvann glädjen ur mina ögon?? Idag kan jag känna glädje och jag försöker ta vara på goda stunder tillsammans med mina barn, min man och på jobbet. Men min tid och min ork räcker inte till allt jag vill. Ofta känner jag mig värdelös för att jag fortfarande ”bara” jobbar 75% och är sjukad övriga 25%. Ok, de 75% jag jobbar känns oftast mycket bra nu. Jag går på mitt max just nu då jag fortfarande känner att jag orkar med barnen och får en fin kvalititstid med dem… Idag såg jag och Simon sista delen av Djurvärldens bästa föräldrar. Han gillar naturprogram och ser gärna även på nyheterna. Han har fyllt 12 år nu, går i femman och det känns kul att han börjar få koll på saker och ting. Han berättar saker han lär sig i skolan… 🙂 Samuel får jag jobba lite mer med för att han ska få läxan gjord, men han sitter gärna i soffan med mig och Simon när vi ser TV även om han då har sin surfplatta med inkopplade hörlurar.

Kl 21.40

Samuel sover, men plötsligt sätter han sig upp. Lägg dig ner tänker jag. Simon har precis lagt sig…. Sonen kommer upp, orolig med “rinnande näsa” och då jag tittar upp ser jag att blodet forsar ur näsan på ungen… Gahhh…. Bara att leda ut honom i köket, stoppa flödet och lugna honom. Sen in i sovrummet, tända taklampan och dra ut lakanen ur sängen. Simon blir klarvaken…

Nåja, bara att bädda rent och ladda tvättmaskinen. Min “lugna” kväll byttes mot stress… ett blogginlägg blev ett annat. Gympapåse och badkläder ännu inte packade, ingen ostsmörgås fixad etc. Men men… bara barnen mår bra så….

Vi har i alla fall ätit varsin hembakad semla, barnens var utan tillbehör, min med tillbehör… inte perfekta semelbullar men ok.

Nu har jag fått Samuel i säng. Bara att hoppas att sömnen infinner sig. Jag försöker själv komma i säng runt kl 22 för att orka med morgondagens alla bravader… trots korta arbetsdagar så blir jag väldigt lätt uttröttad och tappar fokus.

PS Ovan vacker eftermiddags-/kvällshimmel, Nedan en av mina pysselmanier… 🙂 ❤

En känsla som består

In i det sista känner jag att jag vill fly. Bättre fly än illa fäkta stämmer ganska ofta in på mitt sätt att tänka, men sällan i hur jag agerar. När jag väl sagt att jag ska göra något så gör jag det oftast. Mitt plikttrogna jag säger åt mig att hålla det jag lovat och att jag inte ska smita undan. Allra helst vill jag fly när det handlar om festligheter, kalas, middagar etc. Som fredagens after work med mina fina kollegor på jobbet. Helst hade jag åkt hem direkt när jag slutade kl 14.30, men samtidigt vill jag ju umgås med mina kollegor och finnas med i andra sammanhang än det som hör vardagen till. Att jag hängde med ångrar jag inte alls… och även om jag inte är den som pratar mest när jag umgås med andra så kändes det ändå som att jag var en del i gemenskapen. Jag inser när jag väl vågar mig på utmaningen att gå på sociala tillställningar att jag inte är helt ensam om att vara tystlåten och avvaktande. Idag känner jag mig mer bekväm i det hela och varför jag gör det, tror jag beror på att jag idag vet varför jag inte håller låda och är utåtriktad. Det finns styrkor i att vara den som lyssnar in och känner av, även om det ibland också är en utmaning att vara det.

När jag avslutat min arbetsdag i fredags tog jag kameran med mig och promenerade en sväng ner till badplatsen vid Dyviken. Det ser helt annorlunda ut under vintern och det kändes inspirerande att fota och experimentera lite med kamerans inställningar. Jag tror mig ha lyckats fånga bilden jag nu ska dela med mig av på Flickr och Fotosöndags tema ”high-key”. Jag känner en stor glädje då jag får dela med mig av mina foton och det faktum att andra gillar det jag delar med mig av betyder verkligen något. Jag är inte den som håller låda under en gruppdiskussion eller en middag med vänner, men jag uttrycker mig genom de kanaler som fungerar för mig, att t ex att skriva och fotografera. 🙂

Nu har klockan passerat midnatt med ca 30 minuter. Bilden jag valt är publicerad på Flickr och idag fyller Simon 12 år. Kan inte helt begripa att jag är mamma till en 12-åring nu. Då måste jag med andra ord se till att fylla på hans busskort med fritidsbiljetten också. Från 12 år måste han väl betala på bussen under helgerna??? Det är ca tolv timmar sedan jag vaknade… Ja, jag sov tills klockan var 12.29 på lördag ”morgon” och halva dagen hade verkligen passerat!!!! Jag måste ha varit totalt slut efter jobbveckan, läkarbesöket och den festliga fredagskvällen… I morgon ska det bakas vaniljdrömmar och morotskaka. Simon kommer hem och ska baka kalasets sockerkaka och äta risgrynsgröt till lunch efter eget önskemål.

Tack och hej!!

Några av veckans bilder i highkey! Håll till godo!