En dålig affär!

Idag beställde vi hem pizza via onlinepizza.se. Detta har vi gjort tidigare med bra resultat… så vi beställde varsin pizza, lite tillbehör och betalade via internet. Maten skulle levereras ca kl 20.00. Har alltid fått maten i god tid innan. Inte i kväll… Kl 20 hade ingen mat kommit. Klockan gick och magen kurrade… Det visade sig långt efter leveranstid att pizzerian inte kunde leverera maten. Kl 20.30 fick vi svaret att pizzerian inte kunde leverera vår beställning p g a sjukdom. Så nu har jag betalat 288 kr för ingenting. Bara att hålla koll på att pengarna återbetalas.

Detta är definitivt sista gången jag beställer mat via onlinpizza.se.

IMG_9887

 

Vi fick ta vad vi hade till middag i stället… inte kul att börja rota i kyl och frys kl 21! Men nu efter ett par goda äggmackor och ett avsnitt av ”Orange is the nev black” så känns det lite bättre i alla fall…

Annonser

Lång dags färd mot kväll…

Suck och stön, denna dag har varit sjukt lång och nu börjar den ta ut sin rätt… Efter att ha sovit dåligt då Simon var magsjuk igår kväll så var det uppstigning lite efter 6 för att ringa och avboka Samuels skoltaxi. Bäst att göra så i tid… Det var öken att gå upp då och jag fastnade vid köksbordet en stund. Sedan la jag mig en halvtimme innan det var dags att gå upp igen för att ringa skolorna och sjukanmäla. Resten av dagen har egentligen varit lugn… Bakade vaniljdrömmar på morgonen efter att Simon ätit sin frukost. Barnen har roat sig i SITT EGET rum idag!! Spelat Wii, sina Nintendo DS samt sett film. Simon lekte med bilar och Samuel med sina siffror… Allt innanför sin egen dörr… Det är stort för mig och mina barn. De har alltid ända sedan de var yttepytte små belamrat vardagsrum och kök med sina leksaker, tv-spel och annat.

vaniljdrömmar

Efter en tidig lunch så väntade jag och väntade på samtalet från FK, samtalet om hur läget är nu samt om det kommande stormötet om en månad. Samtalet kom inte och jag blev rastlös… Diskade min andra vända medan jag väntade och sorterade papper. Har satt in journalen och andra papper i en pärm samt samlat ihop mina bibbor med KBT-papper. Dags att ta itu med alla högar och oredan i stort nu. Måste få ordning hemma någon gång eller??

Sen när jag tröttnat på att vänta beredde jag smeten till marängerna… Elvispen fick spel och släppte visparna flera gånger. Inte ett dugg skoj. Några spöken blev det inte heller av marängsmeten, men det får gå ändå.

marängsmet maränger

Stekte pannkakor till barnen som stod på middagsplanen idag och det blev lyckat. Båda barnen åt hyfsat bra och jag har fått i mig ett par pannkakor jag med, medan bulldegen jäste.

pannkakorbulldeg

Nu när bullarna är på jäsning och jag fått några minuter över så satt jag och kollade bloggar och lite annat. Det blev lite för mycket för mig och mina tankar sprang iväg… Jag är som en öppen kanal ibland, en kanal som suger åt mig massor av intryck och känslor även av sådant jag läser i bloggar, tidningar mm och det är svårt att stoppa. Nu när jag ska natta barnen så har jag en kraftig känsla av oro i kroppen… jag gillar den inte, men jag försöker acceptera att den finns. Samtalet från FK spelar också in en del… jag vill att de ska förstå att jag vill kunna fungera normalt men att det behövs vissa åtgärder. Jag är alldeles för mesig när jag försöker förklara… Får hoppas på mötet den 7 mars, men det kommer bli tufft med så många intressenter i det hela… Nu ska jag läsa saga för barnen innan bullarna till Simons kalas ska gräddas… Mina underbara ungar har varit fantastiska idag… knappt bråkat minsta lilla… Underbart!!

bullar på jäsning

När är ”efter lunch”?

Kanske är det en jäkligt dum fråga men jag undrar… Nu är klockan 16.02 och för min del långt passerat lunch. Jag menar mina barn åt sin lunch kl 11.30 och jag lite efter. Sen har jag väntat och väntat på telefonsamtalet. Inte vågat påbörja något som att baka bullar eller göra maränger till lördagens kalas. Telefonsamtalet från Försäkringskassan har ännu inte nått mig. Jag antar att det kanske inte blir av alls idag då. Men det stör mig. Igår ringde min handläggare mig när jag skulle ner och möta Simon vid bussen. Alltså ingen bra tid att prata på. Hon skulle då ringa mig idag. Jag som är nervös av alla slags telefonsamtal (mer eller mindre) har förstås byggt upp en förväntan på att motta detta samtal och funderat över vad jag vill säga. Dessa samtal är jobbiga för mig och jag bygger upp en ångset runt det. Kanske obefogad men så är det. Jag har under alla mina år aldrig lyckats bli kvitt den känslan. Har burit med mig den sedan lång tid tillbaka, så långt jag kan minnas. Det kallas visst ”social fobi”…

Nä, jag gillar inte alls att folk inte håller det som de säger! Dålig stil FK!!!! Men nu har jag i alla fall försökt röra ihop en marängsmet. Marängerna ska snart in i ugnen. Hur de blir vet jag inte men jag hoppas att de blir ok i alla fall…. ska göra en ”spöktårta” till Simons kalas. En inspiration från Isadoras 6-årskalas…

Tårta

Barnen verkar må helt ok här hemma och händer inget under eftermiddagen/kvällen så blir det skola i morgon!! Jag hoppas på det då jag ska ut på äventyr på kvällen 🙂

Så nu in med marängerna i ugnen och sen göra pannkakssmet. Bullarna får jag baka senare i kväll…. Men hade varit skönt att ha haft dem klara nu… jaja… inget att göra åt nu…

Jaha, så ringde FK äntligen! Precis när marängerna skulle in i ugnen men nu, nästan 30 minuter försenade så är det igång… Bara att vänta och se.

Baka baka liten kaka…

Inspiration att skriva har inte infunnit sig alls under den senaste tiden… Så det blir inte mycket nu heller. Det har jag inte tid med. Idag ska det börjas baka till Simons kalas. På fredag fyller min Simon 10 år! Det är inte klokt att det gått tio år sedan han kom till välden. Nåja idag har jag bestämt att jag ska baka kolakakor på dagen. I eftermiddag/kväll blir det kanske kanelbullar. Simon själv är lite restriktiv i vad han äter av fikabröd… så det blir till att baka kanelbullar, vaniljdrömmar och morotskaka… allt till hans behag!! Det är trots allt hans dag. På fredag kommer morfar hit och bjuder oss på middag och på lördag blir det familjekalas. Att fira en kille som Simon är inte lätt… han gillar att få presenter men att sjunga för honom har alltid varit knepigt. När han var liten grät och skrek han när vi sjöng för honom eller så sprang han upp på övervåningen och gömde sig… Idag går det lite lättare, men han gillar inte uppmärksamheten. Men trots det märks det att han mognar med åldern… Så denna vecka är Simons…

Idag kommer mina älskade barn hem… Det ska bli skönt att få krama om dem och bara vara men jag vet att det kommer bli tandagnissel och protester idag för jag kommer styra upp reglerna hemma nu. För det första så har TV-spelet flyttat in i deras rum på den gamla lilla TV:n, för det andra kommer barnen inte få  spela sina spel under skolveckorna. Jag har varit för slapp med reglerna och det kommer visa sig idag… Önskar mig själv styrka att orka med det hela…

Frustrerande…

Jag sitter i skiten, jag tänker mycket… jag försöker göra nytta, känna mig nyttig eller behövd eller vad som helst. Det är en ganska så meningslös bedrift att bara gå hemma… Visst, jag ska göra “trevliga saker” som får mig att må bättre… så idag åkte jag med Simon till hans skola, ja till Holmvikskogen alltså. Där tog jag till foten och promenerade ner till Ösbydalen efter stora vägen, sen in genom Hästhagen, Trallbanevägen bort mot Mariaplan. Vidare ner Chamottevägen och Hamnen. En liten sväng där innan jag gick förbi Boo Marina och Vårdcentralen. Förbi kyrkan, in i Höjdhagen, Kedjebacken (där jag åkte kana som barn på väg hem från skolan, i alla fall tror jag vi gjorde det…). Svängde in på Rutens väg i Lugnet innan jag gick hem till Skyttevägen. Hela promenaden tog väl en dryg timme. Jag var pigg i benen fram tills jag gått i ungefär 45 minuter i “rask takt” och sen blev jag stum i benen… Kämpade på ändå i snömodd (stavas det så??) och backar.

Väl hemma rann svetten om mig och jag satt en stund i soffan och glode… bryggde kaffe och år rostade mackor (lite nyttigare bröd) med ost och marmelad (inte så nyttigt!!!). Funderade över vad jag skulle göra med resten av dagen. Klockan var 9 när jag kom hem…

Jag tog mig tillslut i kragen och letade fram alla räkningar och andra viktiga papper som ligger i högar lite här och var. Sorterade dem och tog faktiskt fram en pärm att sätta dem i!!! Jisses… Ett experiment som heter duga när man är jag!! I alla fall, sitter alla räkningar i pärmen tillsammans med ett register, ett blad för varje månad detta år… Räkningarna har jag registrerat via internetbanken så att de blir betalda.

Rensat i barnens klädskåp har jag också gjort. jag har slängt ett antal väldigt trasiga barnbyxor och insett det behövs mer kläder till barnen…. tröjor och byxor, underkläder och strumpor. Får se om pengarna räcker denna månad till något nytt till barnen, antagligen inte för Simon min lilla plutt fyller 10 år om ett par veckor!

Efter min kopp kaffe i morse så blev jag helt konstig i kroppen. Samma fenomen upplevde jag igår, när jag och Bosse fikade innan han åkte hem. Jag blir som lite skakig i kroppen, eller snarare rastlös tror jag… jag känner mig konstig i magen och det känns inget vidare. Dessa symptom kan jag få när jag överdoserar kaffet med det har jag inte gjort idag. Bara en kopp med mjölk i. Jag vet att jag är känslig för koffein och vad jag läst mig till så är det vanligt bland oss som är HSP.

Nu har jag och Simon kommit hem. Borde börja med middagen men som det känns just nu är jag inte hungrig, känner mig full i magen sedan lunchen och lite olustig i kroppen. Simon gör sin läxa som han äntligen tagit hem… Han har börjat fuska med det den senaste tiden… Säger att han inte har läxor eller struntar i att ta hem dem. Ändå får de läxor samma veckodag varje vecka.

Jag gjorde en middagsplanering i söndags, men den följer jag inte. Tänker göra köttfärssås idag så räcker det i flera dagar… Det är skönt att slippa laga mat varje dag. Sen blir det pannkaka i morgon tror jag då Samuel kommer hem tidigt, hans fritids stänger redan kl 15 i morgon.

Jag vill baka också… inspirerad av Bosses dotter Annas “russinkakor” så vill jag baka korintkakor. Har ingredienserna hemma så det är bara att sätta igång, även om jag VET att det är förkastligt att baka godsaker. Jag insåg efter kalaset i Eskilstuna än en gång att jag inte har kroppsformen jag vill… Jag trivs inte alls utan känner mig som en plufsig val… Det låter tjusigt va??? Dessutom börjar nu åren utan träning att ta ut sin rätt. Jag tränade regelbundet tills för ett par år sedan och jag vet att jag mådde bättre då. Även om träningen inte botade depressionen jag drabbades av så fanns det ändå en liten grund och en hyfsad kondition.

Nä nu får jag nog sluta vältra mig i min ångset och ta tag i saker i stället. Jag ska hacka lök till köttfärssåsen och läsa “Sju sorters kakor”… en “god” bok. Sedan ska jag ta ställning till om jag ska baka något i kväll eller tänka på annat.

En mammas dagbok

Borde den handla barn och föräldraskap kanske?? Ja varför inte. 🙂
Men det handlar kanske mest om mig, mamman med mina fel, brister och tillgångar! Idag ser jag och barnen på den klassiska ”Lady & the tramp” igår var det ”The Lion King”. Jag lagade fiskgratäng till middag idag och BÅDA barnen åt varsin bit fisk och mos… 🙂 själv har jag ingen aptit, har mått tjuvtjockt idag, troligen p g a nya medicinen. Hatar insättningssymptom. Ångest, ont i magen, darrig och allmänt trött. En sådan mamma är jag. Inte ens kaffe lockar 😦

Men nu ska jag inte stjäla mer tid frön barnen… Nu blir det tecknat för hela slanten!!

20140109-185741.jpg

20140109-185842.jpg

Doften av stekt kål…

B lagar mat

Skära kål

Doften av stekt kål med sirap sprider sig i det varma köket. Jag blir varm inombords av att bara få vara och njuta. Bjuds på middag av min älskade man idag, kålpudding med lingon och potatis. Så här bortskämd med lagad mat hemma har jag inte blivit sedan jag var barn och mamma eller pappa stod vid spisen… Varannan vecka i Hökarängen har jag fått komma hem till dukat bord. Det är sannerligen en lyx. Ibland känner jag att jag bara låter mig svepas iväg. Men ibland kan jag få ångest över att jag gör för lite. Det känns lite skämmigt att inte göra själv, att inte hjälpa till. Jag har dessutom fått komma på mig själv med att jag är ganska så lat när det väl beger sig… Suck! Vem är jag funderar jag, är det rätt av mig? Jag är van att stå vid spisen, fixa maten etc. Och visst gör jag det. Men inte lika ofta när vi är tillsammans.

Idag befinner vi oss hemma hos mig. Så nog borde det vara jag som lagar maten?? Men jag låter mig svepas bort i doften från spisen och ugnen. Jag får väl ta disken i stället??

Fan vilket bra liv jag lever idag. Även om det finns mörker inom mig så lever ljuset och tar mer plats i mitt inre. Efter ett år tillsammans så känns allt bara bättre än någonsin. Får man verkligen vara så här lycklig?