Årets näst sista dag…

Det är den 30 december. Året är 2016. Jag har inte bloggat särskilt mycket under året som gått. Mest ägnat mig åt handarbeten och mitt fotointresse. Några konserter har det blivit också. Inte så många på Grönan…  det blev bara en enda konsert för mitt ”Grönakortet”. Suede på stora scenen men det var en toppenspelning som jag delade med Lisa och Lotta från Uppsala. Ett fint konsertminne med fina fotografier.

 

Mellanlandade på Globen för två konserter: The Cure i oktober:

Sen återbesök på Globen i november för en finstämd konsert med Laleh…

 

Nu i december avslutades konsertåret på bästa sätt… Med Kent på Tele2Arena. Tyvärr avslutningskonserterna men jag fick se den näst sista konserten. Och som en extra bonus fick jag avnjuta det magiska… Den allra sista konserten på Tele2Arena den 17 december 2016. Lycklig och sorgsen.

Känslan efter sista konserten var ganska laddad… Det blev ingen rusning mot utgångarna eller garderoben. Det var lugnt, tyst trots alla människor och en sorgsen stämning över arenan. Det var slut nu… Det var över!

Tack som fan Kent! För allt jag fått genom åren, sedan den första spelningen i Hultsfred i augusti 1995 när ni kostymklädda entrade scenen tills nu, i december 2016 när ni intar scenen som att den verkligen är er egen! Ni var, är och kommer att förbli ett av de största banden i mitt musikminne. Ett band jag följt intensivt i över 20 år! Kärlek till er och till alla härliga Kentfans därute!

Gott slut på detta år, med hopp om ett härligt 2017! ❤

PS tyvärr blir kvaliten inte den bästa med mobilfotografering i konsertlokal med långa avstånd och dåligt ljus….

I morgon

Eller egentligen idag, (om tio minuter just nu) är min sommarsemester över. Lika som för många andra. I morgon dag, som börjar om 8 minuter börjar jag jobba efter sex veckors ledighet. Sex veckors frihet… Nytt för mig är att jag nu går på 100 % i arbetstid, något jag inte gjort sedan läsåret 2010-11, det år jag blev ”sjuk”.

Det är en svindlande känsla inom mig. Jag tänker framför allt hur det kommer bli för mig och barnen, med orken, lusten att göra saker, tid att bara vara…. Den tid jag har haft för självklart under lång tid.

Pratade med min handläggare på FK då hon rimgde i fredags. Nu är mitt ärende avslutat för deras del, och om arbetsbördan blir för tung så finns ju möjligheten att ”gå ner i arbetstid”. Dvs minska min lön, missa att få upp min SGI då jag ”nollades” av FK 2012, få mindre pensionspengar och sist men inte minst mista min tjänst på 100 %. Nja, det går inte ihop sig!

Kanske har jag curlat mina barn för mycket. De är inte så självständiga som de borde vara… 10 och 12 år gamla, ovanan att vara ensamma, de vill inte lämnas ensamma hemma… Yngste sonen inte helt redo att åka buss själv, trots trevande försök att bussträna innan sommarlovet började. Storebror ska börja i ny skola, årskurs 6, få betyg för första gången i vinter. Han ska hoppeligen kunna valla sin bror hem på bussen… Tänker försöka starta redna i morgon (eller idag snarare) då jag jobbar till 16.30 i Brunn och det tar minst 45 min för mig att ta mig till barnens skola från min arbetsplats.

Är det konstigt att oroa sig? Nä, inte för mig som haft en oro inom mig i stort sett hela mitt (vuxna) liv. Förväntans ångest kanske det heter?? En förväntan att katastrofen ska infinna sig…???

Försökte ringa till sonens nya skola i fredags då jag inte vet om de vet att han ska vara på klubben/fritids från och med i morgon. Han var ju anmäld till sin förra skola men nu är det ju nytt… Men fick inte tag på något att prata med… det blir också oroligt… Men men, vi drar iväg som vanligt i morgon och så är det bara att hoppas på det bästa.

Hur jag ska hinna till min egen arbetsplats vet jag inte. Börjar kl 8.00 men är troligen inte på plats förrän tidigast kl 9.00.

Nä, jag är fylld av längtan efter vardagen då det är ganska jobbigt att ha semseter i en familj som behöver rutiner, men jag är orolig över de nya rutinerna på eftermiddagarna… Jobbet, arbetskollegorna, eleverna det oroar jag mig inte för… Det ska bli galet roligt att komma tillbaka!!! Några nya arbetuppgifter och utmaningar samt de invanda… Det kommer bli bra! Långa arbetsdagar har inte skrämt mig tidigare, men om jag hade möjlighet skulle jag helt klart välja att jobba max 80 % för att mina barn skulle få kortare ”arbetsdagar”. Att åka till jobbet kl 7 och komma hem ca kl 18 varje dag är en lång arbetsdag för 10- till 12-åringar… Men vi är ingen ovanlig familj… så har väl många familjer…

Nä, nu är klockan en bit över midnatt. Mina ögon är trötta… om fem timmar ska jag upp igen! Dags att sluta ögonen, sluta gnälla och ta vara på de timmar jag får sova! Vi hörs snart igen… 🙂

Ett axplock av vad sommar och semester bidragit med. Jag har inget att klaga på!!

Julafton avklarad – check!

Lugnet sänker sig under julaftonskvällen. Sitter med ungarna i soffan, kollar igenom de senaste dagarnas skörd av foton. Några bra, andra mindre bra… så som det ska vara. Årets julklapp till barnen blev ett Wii U spel som är inkopplat och testkört av barnen. Mariokart 8 och Super Mario 3D World stod på önskelistan och det levereades av tomtefamiljen.

Jag är glad över att jularna är så lugna nu. Jag försöker att inte stressa inför julen och i år beställdes julklapparna via nätet. Kan rekommenderas. Så skönt att slippa stressen i affärerna runt jul. Rean efter jul hoppar jag också över. Jag kan sakna min mor när julen kommer, även om vi ofta kom på kant med varandra…. Det är sjätte julen utan henne. Vad fort tiden går.

Jag skriver inte så ofta just nu då inspiration saknas och tid likaså. Jag fotar mycket och testar just nu Photoshop och Lightroom som jag funderar på att prenumerera på via Adobe. Handarbetet tuffar jag på med, mycket virkning, men halsduken och vantarna är långt ifrån klara. Jag hoppas att jag ska få tillbaka skrivlusten igen för det är ett element jag verkligen gillar… ❤

Nu är det dags att vila ögonen och få lite vila. En ny dag stundar i livet…

Att kunna koppla av och bara vara???

En intensiv dag, som vanligt… Den började tidigt i morse och när larmet väckte mig visste jag inte vilken dag det var ens. Skitjobbigt! Nåja, allt flöt på lugnt trots allt med ungarna, frukost, mediciner och kläder. På schemat för morgonen stot besök på BUP i Ektorp med Samuel innan jobb, avslutning med promenadgruppen och eftermiddag/kväll med ungarna. På bussturen till Ektorp virkade jag febrilt… Det är min nya ”passion” och jag lär mig snabbt. Det tar en del av min energi och tid, jag får kramp i händerna och ont i rygg och nacke och mina fingrar domnar bort. Just nu håller jag på med ”filévirkning”… Virkningen har följt mig hela dagen, t ex på den fullproppade bussen till Ingarö efter besöket på BUP. Det var flera skolklasser som skulle ut till Stora Sand idag, en av de sista dagarna på terminen, och vädret var ju toppen!

På jobbet var det lugnt idag. Inte många elever på plats. Fyrorna i huset var på Södersved men jag höll mig på skolan. Rensade och fixade ”fint” i vårt fritidsförråd… hoppas ingen misstycker. 🙂 Jag har funderat en hel del på min livsresa jag gjort och om varför det blivit som det blivit. Vad är mitt problem, egentligen?? Stresskänslighet, lätt för att falla i gropen, svårt för förändringar… allt går hand i hand. Jag försöker vara mig själv, stå för den jag är idag. Det är något jag aldrig vågat tidigare… Men vad har jag varit rädd för? Idag ser jag på mina misslyckanden med sorg, varför kunde ingen stoppat tidigare? Jag tvivlar ibland på min lämplighet, men jag vet att jag har många goda egenskaper och sen har jag några mer problemfyllda sidor. Så är det nog för de flesta. Men jag vet fortfarande inte hur jag ska komma ur det sega träsk som håller mig fången.

Avslutningen med promenadgruppen var trevlig, men myggen var inte så roliga :-/ De gillar mig men jag gillar inte dem. Efter promenad och fika redde jag också ut en tid som jag fått hos kuratorn på tisdag nästa vecka, Ett nätverksmöte som jag inte visste något om, eller jo, jag vet vad det ska handla om, men det var inte kommunicerat med mig att nötet skullr vara just då… Det blev lite kämpigt för mig, men efter ett kort samtal med kuratorn så landade jag i det hela, det kommer bli bra, det måste bli bra.

Just nu försöker jag motivera mig att göra mig i ordning för kvällen. Efter middag, lite fix och plock, läsning för barnen und so weiter… så tittade jag på ”Mina två liv” och förundras över hur modiga dessa männsikor är som ställer upp och berättar sina historier. Jag har själv valt att försöka vara ”öppen”, men jag har svårt att vara det öga mot öga… jag skriver hellre… Vad roten till det onda, mörka inom mig är vet jag inte. Ibland skulle det vara skönt att ha något att ”skylla” på och då menar jag inte något diffust som en jobbig barndom. Jag menar… ibland undrar jag varför jag som tonåring drabbades av ångest och depression, varför jag har mina upp och nergångar, berg- och dalbanan som är så jobbig. Strukturen saknas… samtidigt som jag tittade på sista delen om Bipolär sjukdom virkade jag vidare… det går inte att stoppa. Sedan packade jag dessutom upp mina Nanoblocks av Brandenburger Tor som jag köpte på Tegel. Fortsatte med detta även under nästa program. Bara måste… Men missar förstås en del av det jag ser/hör.

 

Jag borde ha städat, fixat fram kläder etc. I morgon är det skolavslutning. Jag har köpt lite nya fina kläder till grabbarna, nya shorts och varsinn skjorta. De kommer bli så fina i morgon! Själv känner jag mig som en va………. Har inge bra kläder alls… men jag får försöka duga som jag är. Jag känner mig ostruktirerad i skallen, klockan närmar sig midnatt och jag ska upp om ca 5 timmar. Kanske dags att krypa till korset och komma i säng? Men ska bara….

I morgon blir en tuff dag. Jag vill så gärna vara med vid skolavslutningen, men det kommer ta på krafterna att ”jobba” från 8.30-15.30 (även om det säkert blir ganska lugnt trots allt).

Idag fick jag slänga ett par av mina fina krukväxter. Två av dem var hårt angripna av bladlöss som invaderade fönstret i köket varje dag. Jag har försökt bli av med dem men det gick inte. I vardagsrummet klättrade det småkryp på fönstret, så även pelargonerna har något skit på sig. De står på balkongen nu… Jag som tyckte det blev så fint och lite hemtrevligt med blommor i fönstren…

Nä, nu tuppar jag snart av. Ska plocka fram kläder och försöka gräva fram sängen så att jag får ett par timmars sömn. Det snurrar lätt i skallen  nu av trötthet.

Dagens skörd av bilder…

Tack för idag!

PS Ber om ursäkt för ev stavfel eller felskrivningar… 🙂

#Blogg100 No 74: Semestervattnare, resfeber och en dusch i hett vatten…

Jag har drabbats av rejäl resfeber. Det är ganska så obehagligt att resa, då menar jag allt fram tills att jag sitter på tåget eller i detta fall flyget. Tidigt på torsdagsmorgon far vi ut till Arlanda för att flyga till Berlin. Jag är mitt vanliga oroliga, nervösa jag, men helst vill jag inte visa det. Har sovit uselt i en hel vecka nu, och visst kan jag skylla på sonens nattliga oro (han har gnytt och gnällt varje natt, gått upp etc.), men det är inte hela sanningen. Jag drömmer konstigt, vaknar av mig själv eller mina avdomnade händer.

Jag har lagt ”semestervattnare” i blöt, dvs de tre som jag tänker att jag behöver. De flesta av mina nya och gamla växter får klara sig ändå, men min fina Hibiskus och mina två Dhalia måste få lite extra tillskott, de ska ju klara sig ett par dagar utan att vattnas. Även om jag och min man inte ska iväg på någon långresa så vill jag se pigga blommor när jag kommer hem…

I kväll när jag tittade på den danska serien Arvingarna så blev jag så frusen… Jag var tvungen att ställa mig i duschen och låta mig omslutas av det varma vattnet. Nu känns det lite bättre, och kanske kan det stilla min oro inför natten.

I morse tog jag en promenad till Ösbyträsk i regnet. Jag hoppades på att få se några livliga kryp och jag fick faktiskt syn på en nymf, stadiet innan de förvandlas till en trollslända. Jag hade kunnat studera denna varelse länge, jag skulle gärna se förvandlingen, men jag inser förstås att det hela tar tid…

Dagens foton…

#Blogg100

#Blogg100 No 44: Snurrigt värre…

Var på banken i morse för att prata pensionssparande och sparande i övrigt. Efter 1 timme och 15 min var jag helt snurrig i skallen av all information och alla siffror… men jag hoppas det blev/blir bra i slutändan. Det är ju några år kvar till pensionen än. Något som slår mig är att det är sjukt jobbigt att lyssna på alla dessa siffror, att minnas allt som sägs och att sedan ha koll på allt. Hur ska nu detta gå? Jag saknar kanske intresse för just denna del, jag drar mig ju för allt sådant. Det börjar nästan bli dags att ta tag i ekonomin och se över mina inkomster och utgifter.

Jag har t ex inte ändrat beloppet hos CSN trots att jag haft en mycket liten inkomst (i jämförelse) under de senaste åren. Jag har under 2014 betalat nästan 2000 kr i månaden. Det är tufft för ekonomin. Inte heller har jag ändrat inkomst hos mitt fackförbund, Lärarförbundet, trots att jag inte haft full inkomst…

Man kan lugnt säga att jag prokrastinerar, skjuter upp eller snarare “glömmer” sådant som egentligen är av största vikt! När jag steg på bussen från jobbet kl 15.30 så ringde mobilen. Det var Taxi Kurir som stod utanför porten hemma med Samuel. Fritids stängde alltså kl 15.00 idag… Vad fan gör jag när jag sitter på bussen i Brunn och taxichauffören vill släppa av sonen utanför en låst port, utan tillsyn i minst 30-40 minuter innan jag kan komma hem. Chauffören hävdade att han förlorade pengar på att vänta med sonen tills jag kom. Detta nederlag fick mig att förstå att jag inte är helt frisk. Jag bröt ihop totalt under bussresan och grinade hela vägen till Gustavsberg där jag mötte upp taxin och Samuel. Föraren erbjöd t o m att skjutsa hem oss, men jag skulle handla lite och Simon skulle möta mig i centrum.

Jag fattar inte hur “känslig” jag är när det blir för mycket eller för jobbigt. Jag som under så många år aldrig droppat en tår… nu grinar jag vid vissa “kriser”, till exempel mina rehab-möten med min tidigare handläggare på FK då jag inte fick det stöd jag behövde.

Nu har i alla fall ungarna kommit i säng. Samuel har varit lite upp och ner under eftermiddagen/kvällen och han hamnade på tvären när han skulle borsta tänderna, men även dessa trösklar skall jag ta mig över. Jag har under kvällen inte haft tålamodet på min sida. Stressad över att Samuel fyller år på lördag, ingen present är inköpt än, inte är det städat hemma… det är mycket som känns visset i kväll…

 

DSC_0943

Från morgonens promenad…

DSC_0971

Denna blommar snart… Det är i alla fall positivt! Ser fram emot alla vackra motiv som kommer tillsammans med våren och sommaren.

#Blogg100

 

#Blogg100 No 15: Att tänka olika

Igår tog vi vara på solen och begav oss ut med pojkarna. Vi skulle utforska den senaste av busslinjer här i Gustavsberg, 468 till Hålludden/Artipelag. Jag hade planerat att se hur det ser ut nere vid vattnet, inspektera vårens antågande och fotografera naturen. Min man hade inte tänkt som jag trodde. Han ville nämligen fotografera stenhögarna vid Hålluddens trafikplats. När det blir sådana kollisioner så får jag en total hjärnkollaps.

Vi klev av bussen vid den stora bussparkering som byggts innan utfarten till motorvägen. Övriga resenärer fortsatte ner mot naturen och vattnet. Jag reagerar väldigt starkt på missuppfattningar av detta slag. Så sur jag blev, det är nästan löjligt när jag tänker på det hela. Tillslut blev det ju ändå som det brukar! En fin utflykt! Men jag höll mig länge i bakgrunden och tjurade!

DSC09799 DSC09795 DSC09812 DSC09820 DSC09881

Ibland undrar jag hur jag kan göra för att undvika denna kollaps i skallen. Har alltid haft detta problem, jag tror att det var så redan under grundskolan. Jag funderar ofta varför jag blir så sur när saker inte blir som jag tänkt mig. Det känns som jag i dessa sammanhang är väldigt oflexibel. Men jag har i och för sig förstått att jag har det ganska svårt med förändringar av olika slag. Ett personlighetsdrag kanske?? Jag ser förstås en del av mig själv i barnen när de sätter sig på tvären ibland. Tur att jag har en man som idag känner mig ganska bra och som vet hur jag ”fungerar”. Han har stort tålamod med mig och han vet att min tjurighet inte är så himla långvarig. I andra sammanhang försöker jag styra mina impulser idag och inte ta mig så illa vid när det inte blir som jag tänkt. 🙂

Idag har vi i alla fall åter tagit tillvara på solen. Ungarna fick ta fram sina sparkcyklar. Det blev en fin tur. Jag såg årets första humla, det känns tidigt… Det är ju trots allt bara den 15 mars. Sedan såg min man en mygga i badrummet. En myra lyckades jag också få med på ett av fotona. En lyckad dag!

DSC09939 DSC09944 DSC09987 DSC09988

DSC09977 DSC00014 DSC00039 DSC09932 DSC00042

PS Jag gillar verkligen min Sony NEX-5T. Det blir många fina bildminnen…

#Blogg100