Tankar om diverse

Nu i veckan är det dags för utvecklingssamtal. Det var länge sedan jag höll i samtal med elev och föräldrar… Lite nervös är jag och samtidigt förväntansfull. Jag borde väl egentligen lägga all min energi på att förbereda  mig inför samtalen men denna eftermiddag blev lite rörig här hemma. Så blir det ofta första dagen när barnen kommer hem. Men vi har haft en bra kväll. Samuel är i säng och Simon sitter i köket. Jag har ägnat de senaste timmarna åt middagslagning (förberedde köttfärsåsen redan i lördags som tur är), diskning, läsa för sonen etc. Nu när klockan närmar sig 21 vill jag bara sätta mig i soffan och fortsätta virka på mitt senaste projekt, en duk… ett nytt möster jag hittat på nätet.

Idag ringde den pedagogiska samordnaden från barnens skola. Samtalet handlade om Samuel och om att han skulle må bra av ett klassbyte. Som det är nu är han äldst i sin klass och det är ganska rörigt i gruppen. Vi kom överens om att Samuel nu ska byta klasss och då hamnar i samma klass som Simon. Det blir intressant att se hur det kommer fungera. Men Simon verkade hyfsat positiv i alla fall. Han ska i morgon åka hem efter skolans slut och vara ensam hemma några timmar. Samuel kommer sedan åka själv från fritids kl 17 och möta mig i centrum. Framsteg!!!❤

Jag och Simon tog en promenad hem från centrum idag och Samuel åkte med sin pappa för att hämta sakerna. Det var vackert vid Ösbyträsk!

Nä nu ska jag virka lite och bara vara…. Vi höres!

Viktnedgång…

Tyvärr inte min egen… Nä, jag och sonen besökte BUP idag. Allt är ok med det mesta, medicinen fungerar bra mot oron och koncentrationen men den är förödande för vikten då aptiten blir kraftigt försämrad av medicinen mot ADHD. Samuel väger idag 23,7 kg vilket är mer än ett kilo mindre sedan sist. Vi har försökt med näringsdrycker men de vägrar han ta.  Grädde i maten är ett alternativ men det passar inte i alla måltider (han äter inte enbart grädde – typ tårta etc).  Täta måltider och önskemat… om han bara var hungrig!!!

Det har egentligen varit knepigt med barnens matvanor sedan de var små. De har alltid ratat vissa maträtter eller smaker, vilket kan bero på olika saker… Lukt, smak, konistens etc. Vissa dagar fungerar en maträtt bra, nästa gång går inte maten att äta…. Själv älskar jag mat, olika sorter och smaker!!!

Både BUP och dietisten säger att det viktigaste är att Samuel äter. Vill han ha makaroner eller GB-sandwish så kan han få det. Bättre det än ingenting.  Så matvanorna kanske inte är helt ”normala”. Vad tycks om makaroner och köttbullar till frukost? Själv föredrar jag en smörgås och kaffe eller filmjölk. Men som sagt… alla är vi olika!

I fredags var jag hemma med sjukt barn. Då passade jag på att se Svt:s serie ”Mitt psyke och jag” om att leva med psykisk ohälsa. Det var framför allt intressant att lyssna på Tim, en man på 35 med ADHD, asperger syndrom och tvångssyndrom. Han berättade bl a om att han har en form av ätstörning som gör att han inte kan äta vad som helst. När han är bortbjuden på middag så äter han gärna ”samma mat som barnen äter”. Vad det betyder kan förstås vara en tolkningsfråga.

Nu säger jag inte att mina barn har en ätstörning… men de är väldigt tveksamma till att prova nya maträtter som de inte känner till. Och DET är inte ovanligt hos barn och vuxna som har autismspektrumdiagnoser.

Nåväl… det är faktiskt bara att kämpa på och stötta sina barn att utvecklas så positivt som möjligt. Varje ny smak som provas är ett framsteg och varje ny maträtt som uppskattas är en vinst!❤

Ovan några matbilder från kalaset på Fjäderholmarna. De tre översta bilderna – typiska ”vuxenrätter” – i alla fall inget för mina ungar! Hamburgaren med pommes fungerade hyfsat! Så länge det inte är dressing, sallad/grönsaker etc i den vill säga!

Framsteg – stora steg!

Ibland är det svårt att förstå att barnen vuxit upp och faktiskt blivit ”stora”. I kväll var det föräldramöte på Kullsvedsskolan och jag vill inte missa ett föräldramöte. Nu missade jag en del av det trots allt då båda barnens möte var samma tid… samma skola… Simon fick vara hemma själv från kl 17.30 till kl 20.00. Han var så lycklig över det. Nu skulle han få egen tid, spela sitt nya spel till Wii U som han köpte för några veckor sedan.🙂

Samuel är inte redo att vara ”själv” hemma så han fick hänga med på föräldramöte i skolan… Först storsamling med alla föräldrar och introduktion av skolans rektor. Samuel satt med mina hörlurar och tittade på Netflix. Åt makaroner och köttbullar med fingrarna…🙂 Glömde bestick och vi kom precis när mötet börjar och jag hann inte låna… Sedan var det möte med både Samuels och Simons klass… Jag valde att gå på mötet med Simons klass. Två pedagoger och fem elever är det i klassen. Spridning från år 4-7 i klassen… Simon går ju i år 6 och ska ha nationella prov och få betyg! Glunk!

En bra dag går mot sitt slut!❤❤❤

_dsc5311

 

 

En känsla av fredag

Yes! Äntligen fredag, arbetsdagen är över, barnen hemma. Jag och Samuel cyklade hem till barnens andra hem och hämtade surfplattorna och nu bubblar kaffet i bryggaren. Jag känner för att skriva. För första gången på länge.

Äntligen fredag och dags för en kopp kaffe, barnen spelar… den ena gnäller till ibland, men det hör väl till. Något vin blir det inte då jag är ”nykterist” sedan hösten 2012. Men kanske en bulle från ett lokalt konditori. Kan du gissa vilket?

Nu har jag jobbat heltid, (100 % och lite) till under ett antal veckor. Det känns faktiskt riktigt bra trots att jag inte helt orkar med allt annat jag vill göra. Tiden finns inte till att lära mig mer om bildbehandling eller fotografera i någon större utsträckning… men under veckan fick jag i alla fall njuta av Mia Galdes vernissage på Nordic Light Hotel där hon jobbat under ett par veckor. Superfina bilder, trevlig stämning även om jag helst hade grävt ner mig i ett hål… (Ja social fobi är inte skoj, men det är bara att utmana sig själv!) Gick förbi Slöjd-detaljers butik på Mäster Samuelsgatan innan jag åkte hemåt och där indlade jag lite nytt garn och en ergonomisk virknål. Har redan börjat med (ytterligare) ett projekt.

Till helgen hoppas jag på lugn… Men på söndag bär det av till Fjäderholmarna för att fira farbror Hasse som blir 75 år. Hoppas det blir fint väder då!

PS När jag var på Nordic Light Hotel i onsdags frågade jag Mia om kursen Edit – skapa stories som blev inställd under våren… hoppas att det blir en ny chans… jag vill gå kurs i fotografi igen!!!! Nedan några  foton från första fotokusen jag gick hösten 2015. Jag har lärt mig en hel del sedan dess!🙂❤

Jag har överlevt!

Att komma iväg med barnen i morse var inget problem! Jag kom upp som jag skulle trots brist på sömn… Först kom jag inte i säng som jag skulle, sen var Samuel orolig… somnade sent, kom upp och öppnade dörren till mitt rum runt kl 3…

När klockan var 4.50 gav jag upp. PUST! Sov kanske en eller 1 1/2 timme i sträck…

Att lämna barnen på fritids gick som på räls. Inga som helst problem. Simon blev väl omhändertagen och Samuel kände sig som hemma! Själv missade jag min buss till jobbet så jag kom lite försent… men att vara tillbaka på jobbet visade sig vara mycket roligare än jag trott. Jag förlorade stort i Fia med knuff, förlorade i biljard och fick potatisbullar till lunch. Men dagen var bra! I  morgon är det avtalat med en kollega att jag samåker med henne från Hemmesta så jag hinner till jobbet till kl 8.🙂

När jag stod i centrum och väntade passade jag på att valla kameran lite… Det var så vacker himmel mot det gröna… grått blandat med grönt och blått… bedårande!

Slutade kl 16.30 och mötte upp barnen vid Kolvik (bussen). När jag var på väg ringde jag till fritids och vips var båda grabbarna vid bussen, glada och nöjda efter en dag på fritids! Ett steg i rätt riktning. Jag ser fram emot att pojkarna så småningom kanske kan åka tillsamman till Gurra så spar vi lite tid! Men vi hade flax med bussarna så vi var hemma ”tidigt”!

Nu stundar en ny natt och jag hoppas på lite mer sömn… Med tanke på två fullspäckade arbetsdagar, tillsammans med lärar- och fritidskollegor från skolan och kommunen så är det bäst att försöka vara utvilad!

I morgon

Eller egentligen idag, (om tio minuter just nu) är min sommarsemester över. Lika som för många andra. I morgon dag, som börjar om 8 minuter börjar jag jobba efter sex veckors ledighet. Sex veckors frihet… Nytt för mig är att jag nu går på 100 % i arbetstid, något jag inte gjort sedan läsåret 2010-11, det år jag blev ”sjuk”.

Det är en svindlande känsla inom mig. Jag tänker framför allt hur det kommer bli för mig och barnen, med orken, lusten att göra saker, tid att bara vara…. Den tid jag har haft för självklart under lång tid.

Pratade med min handläggare på FK då hon rimgde i fredags. Nu är mitt ärende avslutat för deras del, och om arbetsbördan blir för tung så finns ju möjligheten att ”gå ner i arbetstid”. Dvs minska min lön, missa att få upp min SGI då jag ”nollades” av FK 2012, få mindre pensionspengar och sist men inte minst mista min tjänst på 100 %. Nja, det går inte ihop sig!

Kanske har jag curlat mina barn för mycket. De är inte så självständiga som de borde vara… 10 och 12 år gamla, ovanan att vara ensamma, de vill inte lämnas ensamma hemma… Yngste sonen inte helt redo att åka buss själv, trots trevande försök att bussträna innan sommarlovet började. Storebror ska börja i ny skola, årskurs 6, få betyg för första gången i vinter. Han ska hoppeligen kunna valla sin bror hem på bussen… Tänker försöka starta redna i morgon (eller idag snarare) då jag jobbar till 16.30 i Brunn och det tar minst 45 min för mig att ta mig till barnens skola från min arbetsplats.

Är det konstigt att oroa sig? Nä, inte för mig som haft en oro inom mig i stort sett hela mitt (vuxna) liv. Förväntans ångest kanske det heter?? En förväntan att katastrofen ska infinna sig…???

Försökte ringa till sonens nya skola i fredags då jag inte vet om de vet att han ska vara på klubben/fritids från och med i morgon. Han var ju anmäld till sin förra skola men nu är det ju nytt… Men fick inte tag på något att prata med… det blir också oroligt… Men men, vi drar iväg som vanligt i morgon och så är det bara att hoppas på det bästa.

Hur jag ska hinna till min egen arbetsplats vet jag inte. Börjar kl 8.00 men är troligen inte på plats förrän tidigast kl 9.00.

Nä, jag är fylld av längtan efter vardagen då det är ganska jobbigt att ha semseter i en familj som behöver rutiner, men jag är orolig över de nya rutinerna på eftermiddagarna… Jobbet, arbetskollegorna, eleverna det oroar jag mig inte för… Det ska bli galet roligt att komma tillbaka!!! Några nya arbetuppgifter och utmaningar samt de invanda… Det kommer bli bra! Långa arbetsdagar har inte skrämt mig tidigare, men om jag hade möjlighet skulle jag helt klart välja att jobba max 80 % för att mina barn skulle få kortare ”arbetsdagar”. Att åka till jobbet kl 7 och komma hem ca kl 18 varje dag är en lång arbetsdag för 10- till 12-åringar… Men vi är ingen ovanlig familj… så har väl många familjer…

Nä, nu är klockan en bit över midnatt. Mina ögon är trötta… om fem timmar ska jag upp igen! Dags att sluta ögonen, sluta gnälla och ta vara på de timmar jag får sova! Vi hörs snart igen…🙂

Ett axplock av vad sommar och semester bidragit med. Jag har inget att klaga på!!

Utbrott 2.0

_DSC8286

Skrev några rader om denna underbara kille igår. Utbrotten avlöser varandra och det är inte alltid lätt att veta varför han exploderar eller hur vi kan förjhindra det. Något blir ”fel”, något S har svårt att hantera. I morse var han inte lätt att hantera. När det inte går hans väg så springer han iväg, gallskriker, spottar och svär. Idag hade vi mött upp J för att Simon skulle ha sina badbyxor. Det slutade med att S fick ett utbrott i stor skala. Det slutade med att J fick lyfta på S på bussen under skrik och protest. Inte nådigt att vara mamma då inte. På vägen genom bussen slängdes busskort, väska och jacka av och skrikandes gick han längst bak. S skulle gå av vid nästa busshållsplats för han ville inte vara på samma buss som den värsta mamman.

Nu gick han inte av, det vågar han inte. Dessutom hade vi med en av personalen från Samuels fritids på bussen och han fick S lugn. Pust! Resan till Kolvik gick trots allt bra. Även prmmenaden till fritids och att lämna honom. Även hämtningen gick bra men jag var nervös. Med S känner jag att jag måste vara vaksam, försöka lirka med honom etc. Han var på dåligt humör även idag men trots det så kunde han gå själv från skolan till busshållsplatsen.🙂 Väl där kom han på att han behövde gå på toaletten så det var bara att promenera tillbaka. Men S var glad och nöjd, mamman tacksam!

Serverade våfflor till middag och såg den första Shrek-filmen. En bra eftermiddag/kväll alltså!❤

Bara två morgnar kvar denna vecka. Sedan är barnen hos J och efter det börjar semestern!

PS Jag har inte dokumenterat så mycket handarbete under den senare tiden men jag försöker lära nytt… Har en pysslig kollega som jag får lite ideer. Idag har jag testat romanian lace crochet. Har dock ingen bild än… Måte öva lite mer först!🙂