Trött och smått senil…

Kanske har det att göra med att jag varit inne större delen av den senaste veckan? Jag känner mig utarmad och seg. Snön som yrde i morse gjorde inte saken bättre. Idag har vi inte varit utanför dörren. Jag har virkat och spelat angry birds på mobilen… Hej och hå! Sen har jag faktiskt diskat och fixat middagen (stekt på pannkakorna som blev över i fredags). Efter middagen tankte jag ta en kopp kaffe… nu först, ett antal timmar senare är det äntligne på G.

Att Samuel börjar bli frisk märks på humöret. Igår när vi var upp till kyrkogården fick han åtskilliga små och större utbrott. De har fortsatt idag också. Gälla skrik och tandagnissel. Han har inte sovit en hel natt under hela veckan. Han har kommit upp till mig minst tre gånger varje natt. Suck! I natt försökte jag sova i min egen säng. Då kom han upp vid tre tiden… Jag lät honom lägga sig bredvid mig för att jag skulle få sova. Under veckan har jag sovit på bäddsoffan i vardagsrummet… Tur att det inte alltid är så här!

Nåväl… söndag kväll, snart ny vecka och nya utmaningar. Bara att tuffa på! 🙂

Annonser

Det ständiga – det obeständiga

Jag hamnar ofta i ett vakuum av tankar. På allt jag måste göra. På allt jag borde göra. På allt jag faktiskt gör. Liten känsla av hopplöshet när jag ständigt inser att det jag borde göra inte blir gjort. Lite vilsen över att jag vill så mycket med livet just nu att jag inte vet hur jag ska sålla eller vart jag ska börja. Tiden räcker aldrig till. Ändå har jag ”massor” av tid… men vart tar den vägen?

Jag har många parallella projekt på gång. Mitt intresse för fotografi och fotografering har vuxit sig starkt och jag försöker hitta min ”fotografiska stil” men lyckas inget vidare med det. Jag vill jobba med Lightroom och Photoshop, redigera bilderna som betyder så mycket för mig men i min dator samsas tusentals bilder som visserligen är hyfsat sorterade men ändå svåra att överblicka. Jag har svårt att begränsa mig när det gäller fotografering och mitt samlande av bilder. Jag älskar att smyga runt på Fotografiska museet och bara beundra alla fotografier som väcker tankar och känslor. Tänk om det vore jag… nu menar jag inte att jag kan jämföra mig med dessa fantastiska fotografer, men när jag publicerar ett foto på ex Flickr och den bilden väcker tankar, känslor och gillande hos andra så känner jag mig både glad och tacksam. Det blir en liten boost!

För att döva en inre rastlöshet virkar jag febrilt. Hur många projekt jag har på gång vågar jag inte ens tänka på. Ett antal dukar, halsdukar och en sjal bl a. Jag har också något broderi på gång. När jag inte gör något så blir jag nervös och orolig. Att ”bara” se på TV eller koppla av går inte… Det kan nog min man intyga. Jag kan t ex inte lägga mig raklång på sängen och stirra i taket. Nä, antingen skruvar jag på mig och pillar med mobilen eller så somnar jag och sover djup med händerna nedgrävda under huvudkudden.

När jag är på jobbet fungerar det allra bäst när jag har konkreta saker att göra. Jag trivs väldigt bra med det jag gör även om jag också oroar mig över att jag inte gör ett tillräckligt ”bra” jobb. Det är ganska tufft att komma igen efter en lång och slitsam depression. Ett stressigt inre som satt allt på sin spets. Nu börjar barnen bli stora och mer självständiga. Det innebär en viss känsla av frihet och delar av stenen som tynger mig kan släppa. Att jag är gladare inombords gör att det faktiskt blir lättare att se mina egna positiva sidor. Jag är inte kass! Jag behöver inte se mitt varande som en börda för andra något som jag gjort under så lång tid. Kraven jag ställer på mig själv har jag sänkt och nu när jag har nya åtanganden på jobbet som mentor och resurslärare så känner jag mig nöjd över att jag faktiskt lyckats komma tillbaka. Jag har de bästa kollegorna och det är fantastiska elever att jobba med! Att åka till jobbet varje morgon känns meningsfullt och roligt. Det är lite tungt nu när hösten och mörkret kommer smygande men när resten av livet känns ganska bra så kommer säkert hösten att bli något lättare. Just nu är det som vackrast i naturen när träden skiftar färg. Även regnet kan vara mycket vackert ibland… ❤

Med bilderna ovan avrundar jag mina tankar för kvällen…

Tankar om diverse

Nu i veckan är det dags för utvecklingssamtal. Det var länge sedan jag höll i samtal med elev och föräldrar… Lite nervös är jag och samtidigt förväntansfull. Jag borde väl egentligen lägga all min energi på att förbereda  mig inför samtalen men denna eftermiddag blev lite rörig här hemma. Så blir det ofta första dagen när barnen kommer hem. Men vi har haft en bra kväll. Samuel är i säng och Simon sitter i köket. Jag har ägnat de senaste timmarna åt middagslagning (förberedde köttfärsåsen redan i lördags som tur är), diskning, läsa för sonen etc. Nu när klockan närmar sig 21 vill jag bara sätta mig i soffan och fortsätta virka på mitt senaste projekt, en duk… ett nytt möster jag hittat på nätet.

Idag ringde den pedagogiska samordnaden från barnens skola. Samtalet handlade om Samuel och om att han skulle må bra av ett klassbyte. Som det är nu är han äldst i sin klass och det är ganska rörigt i gruppen. Vi kom överens om att Samuel nu ska byta klasss och då hamnar i samma klass som Simon. Det blir intressant att se hur det kommer fungera. Men Simon verkade hyfsat positiv i alla fall. Han ska i morgon åka hem efter skolans slut och vara ensam hemma några timmar. Samuel kommer sedan åka själv från fritids kl 17 och möta mig i centrum. Framsteg!!! ❤

Jag och Simon tog en promenad hem från centrum idag och Samuel åkte med sin pappa för att hämta sakerna. Det var vackert vid Ösbyträsk!

Nä nu ska jag virka lite och bara vara…. Vi höres!

En känsla av fredag

Yes! Äntligen fredag, arbetsdagen är över, barnen hemma. Jag och Samuel cyklade hem till barnens andra hem och hämtade surfplattorna och nu bubblar kaffet i bryggaren. Jag känner för att skriva. För första gången på länge.

Äntligen fredag och dags för en kopp kaffe, barnen spelar… den ena gnäller till ibland, men det hör väl till. Något vin blir det inte då jag är ”nykterist” sedan hösten 2012. Men kanske en bulle från ett lokalt konditori. Kan du gissa vilket?

Nu har jag jobbat heltid, (100 % och lite) till under ett antal veckor. Det känns faktiskt riktigt bra trots att jag inte helt orkar med allt annat jag vill göra. Tiden finns inte till att lära mig mer om bildbehandling eller fotografera i någon större utsträckning… men under veckan fick jag i alla fall njuta av Mia Galdes vernissage på Nordic Light Hotel där hon jobbat under ett par veckor. Superfina bilder, trevlig stämning även om jag helst hade grävt ner mig i ett hål… (Ja social fobi är inte skoj, men det är bara att utmana sig själv!) Gick förbi Slöjd-detaljers butik på Mäster Samuelsgatan innan jag åkte hemåt och där indlade jag lite nytt garn och en ergonomisk virknål. Har redan börjat med (ytterligare) ett projekt.

Till helgen hoppas jag på lugn… Men på söndag bär det av till Fjäderholmarna för att fira farbror Hasse som blir 75 år. Hoppas det blir fint väder då!

PS När jag var på Nordic Light Hotel i onsdags frågade jag Mia om kursen Edit – skapa stories som blev inställd under våren… hoppas att det blir en ny chans… jag vill gå kurs i fotografi igen!!!! Nedan några  foton från första fotokusen jag gick hösten 2015. Jag har lärt mig en hel del sedan dess! 🙂 ❤

Utbrott 2.0

_DSC8286

Skrev några rader om denna underbara kille igår. Utbrotten avlöser varandra och det är inte alltid lätt att veta varför han exploderar eller hur vi kan förjhindra det. Något blir ”fel”, något S har svårt att hantera. I morse var han inte lätt att hantera. När det inte går hans väg så springer han iväg, gallskriker, spottar och svär. Idag hade vi mött upp J för att Simon skulle ha sina badbyxor. Det slutade med att S fick ett utbrott i stor skala. Det slutade med att J fick lyfta på S på bussen under skrik och protest. Inte nådigt att vara mamma då inte. På vägen genom bussen slängdes busskort, väska och jacka av och skrikandes gick han längst bak. S skulle gå av vid nästa busshållsplats för han ville inte vara på samma buss som den värsta mamman.

Nu gick han inte av, det vågar han inte. Dessutom hade vi med en av personalen från Samuels fritids på bussen och han fick S lugn. Pust! Resan till Kolvik gick trots allt bra. Även prmmenaden till fritids och att lämna honom. Även hämtningen gick bra men jag var nervös. Med S känner jag att jag måste vara vaksam, försöka lirka med honom etc. Han var på dåligt humör även idag men trots det så kunde han gå själv från skolan till busshållsplatsen. 🙂 Väl där kom han på att han behövde gå på toaletten så det var bara att promenera tillbaka. Men S var glad och nöjd, mamman tacksam!

Serverade våfflor till middag och såg den första Shrek-filmen. En bra eftermiddag/kväll alltså! ❤

Bara två morgnar kvar denna vecka. Sedan är barnen hos J och efter det börjar semestern!

PS Jag har inte dokumenterat så mycket handarbete under den senare tiden men jag försöker lära nytt… Har en pysslig kollega som jag får lite ideer. Idag har jag testat romanian lace crochet. Har dock ingen bild än… Måte öva lite mer först! 🙂

Karpaltunnelsyndrom

Igår kom jag mig för med att ringa till Gustavsbergs vårdcentral för att få remissvaret från den undersökning jag gjorde på Huddinge sjukhus i februari. Jag gjorde då en EMG-undersökning för att se om jag hade någon nervpåverkan i handleden eller armen. Jag har under en längre tid haft besvär med domningar i händerna.

Min läkare ringde upp mig under eftermiddagen och meddelade att undersökningen visat att jag har en påverkan i höger handled, dvs Kalpraltunnelsyndrom. Något som är väldigt vanligt och som lätt kan åtgärdas med en operation. Läkaren kunde skicka remiss för det omgående. Nja, jag avböjde det hela och ska i stället ta kontakt med arbetsterapeut på VC för att se vad de kan hjälpa mig med först. Jag har dessutom stora besvär med båda händerna nattetid samt även med lederna i armbågarna då jag viker armarna och händerna under kudden då jag sover.

Mångt om mycket så känner jag att jag är på G just nu. Gör många förändringar, tar tag i saker etc även om jag kanske drar ut på vissa saker som jag bara inte orkar ta tag i. Jag har börjat få ganska bra ordning hemma nu och inhandlat en massa förvaringslådor. Jag har fått hjälp hemma av en arbetsterapeut under en kortare period och det har verkligen fått fart på mig. Jag drar fortfarande fram som en virvelvind och stökar till men jag har insett hur mycket bättre jag faktiskt mår bara jag har lite ordning och reda omkring mig. Sen har jag en del annat att ta tag i som inte är lika lätt.

Jag har aldrig sett mig som en ”shopoholic” tidigare. Jag har varit ganska ordningsam med ekonomin och det är jag förvisso fortfarande. Men nu när jag inte har samma problem med depressionen som jag haft under så många år så har jag börjat impulshandla lite väl mycket. Jag intalar mig själv att detta är jag värd, det får mig att må bra etc. B la har jag inhandlat en hel del pyssel så som pärlor, metalltrådar, garn, nålar och pysselböcker. Sen har jag gått kurserna på Fotografiska i Stockholm vilket har varit helt underbart, men knappast gratis. Utrustning till kameran har jag också skaffat mig. Nåväl, nu måste jag dra åt svångrämmen ganska ordentligt. Jag funderar ganska mycket på vad som pågår i mitt liv just nu. Jag vill gärna känna att jag har kontroll över saker och ting.  Det har jag inte! Jag vet inte om jag ska känna att det är ok som det är.

När jag träffade läkaren på Capio i veckan så tog jag upp problemet med att jag blivit så slösaktig med pengar, men något vidare svar kring detta togs inte vidare upp. Nåväl, läkaren verkade väl ok, det är en ny läkare, en tillfällig antar jag, och det är min sjätte läkare sedan 2012. Han kan ju också skriva ut mediciner… Han sa ändå något vettigt och det är att jag inte ska stressa framåt vad gäller att arbeta 100 %. Jag kan fortfarande känna av en inre stress av att inte jobba full tid. Men samtidigt så går jag på max-fart känns det som. Just nu orkar jag inte mer om jag ska orka vara mamma och ha något av ett eget liv. Jag har kvar rädslan/oron över att bli sjuk igen och tappa tron på livet. Jag trivs för bra för det just nu! ❤

Blåsippor är vackra!

Photoshop, broderi och annat pyssel….

Sömnen infann sig igår, eller snarare när gårdagen gått över till idag men ändå. Besvärades ganska mycket av mina bortdomande händer (fingrar) på båda händerna och vaknade vid flera tillfällen av det. Helt oanvändbara händer under några minuter varje gång innan jag fått bort stickningarna och fått tillbaka full känsel. När jag sover har jag böjda armar och handleder. Så har jag sovit så länge jag kan minnas. Kan inte sova om jag inte kuruar ihop mig med händerna under kudden (oftast). Det resulterar i värk i armbågarna samt domningarna/stickningarna i fingrarna. Min läkare hade försökt nå mig i fredag för att ge mig svaret från undersökningen på Huddinge sjukhus då mina nerver testades. Troligen karpaltunnelsyndrom i höger hand, men ingen påverkan på vänster hand (men den lider jag nästan mer av under nätterna). Hur jag går vidare med problemet återstår att se. Förhoppningsvis blir det något bra av att ha genomgått undersökningen…

Efter frukosten läste jag på om Adobes Creative Cloud och huruvida jag kunde ladda ner Photoshop och Lightroom på fler dator så nu är det fixat. Det är kul med bildhantering och förvandling, men ack så mycket att lära. Har tittat igenom Moderskeppets gratiskurs för Photoshop och lärt mig massor, men att använda verktygen är en annan femma!

Här är länk till Moderskeppet om du vill veta mer:

http://www.moderskeppet.se/

Här är en testbild som jag ”lekte” med lite…

DSC04535PS

Inte den bästa kanske men ändå ok för att vara en första test! Kommer garanterat fortsätta utveckla mina färdigheter inom dessa verktyg!

Precis som jag kommer fortsätta mer mina handarbeten. Just nu broderar jag en del och försöker lära mig nya tekniker och stygn. Jag har mestadels broderat korsstygn och efterstygn. Jag har nu fokuserat på kedjestygn och stjälksöm. Inte så lätt men det kan nog bli fint när jag väl fått till det! 🙂

Virkandet fortsätter jag med och mitt nya projekt är att virka t ex en duk som jag sedan broderar på. Men sen har jag förstås en mängd pågående projekt. Vet inte varför jag har så jäkla svårt att avsluta! Är det separationsångest eller vad??