Livspusslet eller kanske livspysslet??

Jag lever mitt enda liv. Hur många gånger jag funderat över vad jag gör av det vet jag inte. Många år är borta, utsuddade, av olika anledningar och många år har gått till att reparera skadorna som ärrat min själ. Vid ett av mina senaste besök på Capio träffade jag en barndomsvän, en granntjej som jag i viss mån umgicks med från 5 års ålder tills vi sålde radhuset 1986 då jag var 15 år. Men vad vi gjorde eller hur mycket vi egentligen umgicks minns jag inte. Inte heller minns jag när vi sålde huset, flyttade till nya bostaden etc. Min barndomsvän som också haft en jobbig livsresa minns inte heller barndomens ljuva minnen… Varför??

Jag lever många gånger som i ett vakuum. Tomma år bakåt i tiden, en glad unge på foton från 1970-talet, men vem var hon? Hon ser sorglös ut, nöjd med livet och glädje i ögonen. När försvann glädjen ur mina ögon?? Idag kan jag känna glädje och jag försöker ta vara på goda stunder tillsammans med mina barn, min man och på jobbet. Men min tid och min ork räcker inte till allt jag vill. Ofta känner jag mig värdelös för att jag fortfarande ”bara” jobbar 75% och är sjukad övriga 25%. Ok, de 75% jag jobbar känns oftast mycket bra nu. Jag går på mitt max just nu då jag fortfarande känner att jag orkar med barnen och får en fin kvalititstid med dem… Idag såg jag och Simon sista delen av Djurvärldens bästa föräldrar. Han gillar naturprogram och ser gärna även på nyheterna. Han har fyllt 12 år nu, går i femman och det känns kul att han börjar få koll på saker och ting. Han berättar saker han lär sig i skolan… 🙂 Samuel får jag jobba lite mer med för att han ska få läxan gjord, men han sitter gärna i soffan med mig och Simon när vi ser TV även om han då har sin surfplatta med inkopplade hörlurar.

Kl 21.40

Samuel sover, men plötsligt sätter han sig upp. Lägg dig ner tänker jag. Simon har precis lagt sig…. Sonen kommer upp, orolig med “rinnande näsa” och då jag tittar upp ser jag att blodet forsar ur näsan på ungen… Gahhh…. Bara att leda ut honom i köket, stoppa flödet och lugna honom. Sen in i sovrummet, tända taklampan och dra ut lakanen ur sängen. Simon blir klarvaken…

Nåja, bara att bädda rent och ladda tvättmaskinen. Min “lugna” kväll byttes mot stress… ett blogginlägg blev ett annat. Gympapåse och badkläder ännu inte packade, ingen ostsmörgås fixad etc. Men men… bara barnen mår bra så….

Vi har i alla fall ätit varsin hembakad semla, barnens var utan tillbehör, min med tillbehör… inte perfekta semelbullar men ok.

Nu har jag fått Samuel i säng. Bara att hoppas att sömnen infinner sig. Jag försöker själv komma i säng runt kl 22 för att orka med morgondagens alla bravader… trots korta arbetsdagar så blir jag väldigt lätt uttröttad och tappar fokus.

PS Ovan vacker eftermiddags-/kvällshimmel, Nedan en av mina pysselmanier… 🙂 ❤

Annonser

Ett svar till “Livspusslet eller kanske livspysslet??

  1. Du är 100% du, 100% bra, 100% av tiden. Hur många procent av någon påhittad arbetstid du är på jobbet, eller hur många procent du får av en lika påhittad lön är något helt annat. Köp inte andras definitioner av hur mycket livet väger eller kostar, utan lev ditt, som du skriver enda, liv så gott du kan. Queer är att inte acceptera andras etiketter, inte låta normen hindra dig från att göra och leva på det sätt du behöver. Du och jag uppfostrades till att alltid torka tårarna och acceptera normen, det är inte alltid nyttigt. Jag tänker ofta på det. Stand up strong sis!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s