En nagel i ryggen

Under veckan som gått har jag fått testa på lärarjobbet lite grann. Som lärarvikarie går jag in och håller den lektion som finns planerad (oftast). Jag har under åren som gått funderat mycket över vad som gick ”snett” för mig. Varför jag misslyckades med det jag brann för och la ner min själ i. Svaren finns nog väl gömda inom mig och till viss del så spökar de fortfarande i min skalle. Varför så svårt att släppa gammalt gtåll och gå vidare? Jag är inte längre 30 år och med världens sämsta självkänsla. Jag är 44 år och ganska stark i mig själv idag. Även om styrkan inom mig ibland är lite av en fasad, för jag är inte stark nog att visa mig svag.

Hur vanligt är det att gräva ner sig i sin skam och skuld? Antagligen så mycket vanligare än vad jag någonsin trott. Under åren som jag själv gått i behandling för mina återkommande depressioner och min ångest så har jag mött så många sköra personer, män, kvinnor, unga och gamla. Många har vandrat genom livet i ett mörker, för andra har det plötsligt förändrats genom omständigheter i livet.

Min dåliga självkänsla föddes troligen när jag var barn. Depressionerna utbröt i tonåren (tror jag, minns inte helt och fullt hur åren i mellan- och högstadiet var). Om jag hade varit tonåring idag, hade det då sett annorlunda ut? Jag vet ingen som gick till kuratorn, eller till en psykolog när jag växte upp. I mitt hem pratade vi inte särskilt mycket om känslor, tankar etc. Vi hade inte närheten till världen omkring oss som vi har idag, t ex tillgången till Internet. Idag har jag Internet att tacka för att jag tillslut faktiskt sökte mig till vården för min psykiska ohälsa som var så nära att knäcka mig. Under ett års tid pratade jag med andra på nätet, personer jag inte kände IRL och där vi oftast var anonyma. Där vågade jag tillslut öppna en port inom mig och släppa på avspärrningarna. Det har gått ca 6 år sedan dess. Än är jag inte ”frisk” och kanske blir jag inte heller det som jag kallar ”frisk”.

Men om jag ska återgå till det jag började med, lärarjobbet, så sitter det en nagel i ryggmärgen på mig. Jag vet inte hur jag ska göra för att lämna mina ”misslyckanden” bakom mig. Den känslan som kommer över mig när jag får uppdraget att gå in i ett klassrum och undervisa, ta kontrollen över, är inte rolig alls… Den går över ganska snabbt, bara jag får landa lite så känns det oftast lite bättre efter en stund. Kommer jag någonsin våga igen?

Ibland skulle jag helt och fullt vilja satsa på något annat. Inte för att jag inte gillar att jobba i skolan, för jag gillar mitt jobb. Även lärarjobbet faktiskt. Den del av det som jag faktiskt klarat av har varit ganska fantastiskt… 🙂 Undervisning i ett ämne som intresserar mig är fantastiskt roligt! Att se barn utveckla sina förmågor värmer i hjärtat… Men lärarjobbet är så mycket mer och så grymt stressigt idag, det är många åtaganden som pressas in i den tid som kanske tidigare lades på undervisningen?`

Nu är det söndagskväll och det var länge sedan jag faktiskt kände av något av söndagsångesten. Tidigare bet den sig fast och höll mig vaken om nätterna. I kväll kan jag känna av en del av denna ångest, men jag vet inte varför. Det kan förstås vara ett ökat stresspåslag så här inför lucia, julavslutning etc. Att jag fått mer ansvarsuppdrag påverkar också, jag vill ju att kollegor, elever och föräldrar ska kunna lita på mina förmågor. Men kanske är det viktigaste att jag litar på mig själv? Först då blir jag trovärdig.

I helgen har jag ägnat mig åt det som upptar min fritid mest just nu, lite handarbeten i form av virkning men mest fotografering inne i stan under dagarna två. Några av bilderna kommer här:

Väl mött alla godingar! ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s