Att hantera alla intryck och måsten…

Idag var en sådan dag, en sådan dag som i mångt och mycket kändes jobbig och tung. Trots bra med sömn, två glada barn på morgonen etc så har resten av dagen känts mindre bra. Ibland slår småsaker undan benen för mig, små skitsaker som andra inte ens tänker på. Jag är ju så jäkla ”känslig” när saker inte är på sin plats, eller när det blir för många saker samtidigt. Att hantera stress av olika slag klara jag inte alls. Jag blir nästan grinfärdig när jag inte har kontroll på saker och inte kan göra allt jag vill (eller känner att jag måste). I mitt arbete finns inte utrymme att gå undan när tyngden över axlarna sänker sig. Jag försöker i stället bara köra på. Under lång tid har jag behövt egen tid, att bara vara, i ett tyst rum. Få tid att samla tankar och intryck. Att strunta i det är förödande. Veckorna med barnen ger inte mycket utrymme för detta. Det är en anledning till att jag måste ta ut en rast när jag jobbar. Visst vet jag att det inte alltid finns utrymme att göra det. Tidigare skippade jag rasten när det inte gick att få in.

Jag jobbar ”bara” 6 timmar om dagen än så länge, men ändå blir jag både mentalt och kroppsligt trött. Hur orkade jag tuffa på i 180 knyck tidigare?? Ibland förstår jag det inte alls att det gick, barnen, hemmet och ett påfrestande arbete. Men vill jag tillbaka till det liv som jag hade då? Njäe…. det vill jag nog inte. Jag vill att mina barn ska ha en mamma som orkar vara mamma… som orkar vara stark och tydlig. Som inte ger efter utan är konsekvent. Så som jag borde varit redan när barnen var små. Då hade jag inte tiden, sen försvann lusten och orken. Orken saknas fortfarande till viss del, men lusten är tillbaka.

Nåja, jag stryker ett streck över denna dag och hoppas att morgondagen blir lugn och stabil.

PS även kvällen hemma blev bra. Jag värdesätter verkligen att det faktiskt kan vara ganska lugnt hemma, med få utbrott och annat bråk. Sonen gjorde läxan, en budget. Men det är inte lätt att förklara hur mycket saker kostar etc. Vet inte hur mycket han tog in, men han försökte i alla fall! ❤

Lämna en kommentar