Ska jag ha dåligt samvete?

Att vara högkänslig, introvert och förälder är inte alltid så lätt. Att dessutom vara drabbad av en depression gör det inte enklare direkt. Nu menar jag inte att det skulle vara enklare för en extrovert förälder, eller att ”bara” vara förälder, men när tid för återhämtning inte finns så blir ibland situationen i familjen ohållbar. Att jag är högkänslig förstod jag först för ett par år sedan. Det tog lång tid från det jag fick indikationer från andra att jag är högkänslig tills jag helt accepterade det, men nu har jag en annan förståelse för hur det hela hänger ihop. Att jag dessutom är introvert förstod jag nog helt och fullt efter att ha läst Linus Jonkmans bok ”Introvert – den tysta revolutionen” och gjorde det test som var i slutet av boken (efter att jag läst hela). Det var en AHA-upplevelse. Jag är inte (bara) blygt tystlåten, jag behöver mer tid, mer reflektion och tid att samla mina tankar. Jag träffade också på Susan Cain och lyssnade till hennes TED-talk om ”The power of Introverts”.

Jag följer också ”The Quiet Revolution” med stort intresse vilket jag skrev om härom dagen.

I dagens newsletter från siten fanns en länk till ett inlägg från en introvert pappa som beskrev sitt behov av egen tid. Det är något som jag under mina 11 år som mamma alltid haft stort behov av men kanske inte varit medveten om. Jobbet var för mig en fristad när barnen var små. Det var inte den bästa lösningen kan jag konstatera med facit i handen. Inte för mig, inte för mina barn. Den jobbigaste perioden som förälder när barnen var små var semestern/sommarlovet. Då förstod jag faktiskt inte helt och fullt varför, men dagarna var intensiva, barnen behövde ständig pass och matlagning stod på schemat ett antal gånger om dagen. Någon egen tid fanns inte på kartan. Nä, tacka vet jag när terminen startade och det var lång tid kvar till nästa långa ledighet… Gör detta mig till en ”dålig” förälder? Ja, jag tyckte det då och sviterna av detta dåliga samvete bär jag med mig än. Det blev helt enkelt en del av mitt liv då jag rasade nerför branten. Jag – en värdelös mamma som inte stod ut med mina barn??? Nja, så ”enkelt” var det förstås inte. Den största kärleken i mitt liv är och var även då, mina barn. Det största i mitt liv och något jag aldrig ångrat det minsta. De gör livet värt att leva många gånger… Även när vi är lediga längre stunder.

Det första året som separerad förälder var en kamp. Saknaden av barnen var stor och även om den fortfarande är stor när barnen inte är hos mig så kan jag idag återhämta mig på ett annat sätt än jag kunde under det första året som ”singel-mamma” varannan vecka. Jag hade oerhört dåligt samvete för att jag inte alltid fanns där hos barnen. Nu vet jag att barnen trots denna omställning mår bra, de har två föräldrar som bryr sig om dem och som försöker ge dem det bästa möjliga. Då kan jag lättare se mina ”barnfria” veckor som en period av återhämtning, mer tid för mig själv och inte behöva stressa hem efter jobbet. Vissa veckor är jag så trött att jag sover då jag kommer hem från jobbet. Som idag t ex, trots att jag började först kl 11 idag och slutade kl 15 (är sjukskriven 50%) så var jag totalt utmattad på bussresan till Slussen. Väl hemma orkade jag ingenting, utan jag la mig på sängen och somnade stenhårt. Så har det varit den senaste tiden. Jag vet inte riktigt varför jag är så infernaliskt trött men jag försöker passa på att vila lite extra när jag kan. Jobbet är roligt, givande och så här på sommarlovet relativt lugnt. Därför känns det lite märkligt att jag är så trött… Jag sover gott om nätterna nu och tycker att det borde räcka, men kanske är det trots allt så att det tar lång tid för en utmattad kropp och själ att bli ”normal”???

En sak som jag ibland känner av mitt dåliga samvete för är att jag aldrig ringer mina barn när de är hos sin pappa. Far de illa av det? Jag tror inte det. Jag stöter på dem hemma ibland, vid bussen etc. Barnen själv är inte jätteförtjusta i att snacka i telefonen, vilket inte jag heller är… Jag tror att detta är en del av mitt behov av vila, att bara rå om mig själv, helt egoistiskt. Så länge jag inte känner att barnen far illa av det kommer jag låta det vara. När det efterfrågas av pojkarna kommer jag förstås att ha mer kontakt med dem. Ju äldre de blir och så småningom mer självgående så kanske de kommer och går på ett annat sätt mellan sina båda hem. 🙂

Då jag har ett relativt socialt jobb så känner jag ibland att min ork inte räcker till. Jag gillar att jobba med barnen i skolan, det är givande på många sätt och inspirerande. Men ibland tänker jag att mina egna barn blir lidande då jag överväldigas av de många intryck mitt yrke ger mig. Som lärare hade jag en viss möjlighet till återhämtning då en del av min arbetstid var ”egen planering” av lektioner etc. När jag så började arbeta på fritids som fritidsledare minskade möjligheten för återhämtning en del. Det har jag starkt märkt av. I höst står ytterligare nya arbetsuppgifter på min agenda. Hur min möjliga tid för återhämtning ser ut till hösten vet jag inte än, men då jag kommer att jobba 50 % till en början så kommer jag förstås få känna efter. Mina arbetsuppgifter är inte helt klarlagda än, men jag vet i alla fall vad jag ska göra. Jag kommer också fortsätta min behandling av depression och ångest som jag har semester ifrån. Ev blir det en gruppbehandling igen till hösten om depression och att leva med den. Jag ser fram emot att komma vidare nu, lära mig hantera mina dippar och leva mitt liv i mer positiv anda. Jag vill få mer tid att utveckla mina positiva sidor som högkänsligheten faktiskt medför, utveckla mina kreativa sidor och få ett fungerande arbetsliv. Det kan bara bli bättre nu, bara jag lämnar mitt dåliga samvete bakom mig.

Annonser

Ett svar till “Ska jag ha dåligt samvete?

  1. Jag ringer (eller ringde kanske vi ska säga för ungarna är stora nu) ungarna när dom var hos pappan. Dom verkar ha överlevt. Sonen som är 13 och som flyttat till pappa i huset bakom mig messar när han behöver pengar 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s