Quiet Revolution – Susan Cain

http://www.quietrev.com/author/susan-cain/

I prefer listening to talking, reading to socializing, and cozy chats to group settings. I like to think before I speak (softly). Until a few years ago, I was terrified of public speaking, and I am still amazed that such a giant fear is conquerable. During the last few years, I’ve given hundreds of talks, a fun fact that would have astonished my childhood—even my 40-year-old—self.

En kvinna jag djupt beundrar är Susan Cain, författaren till boken Quiet – The Power of Introverts in a World That Can´t Stop Talking och grundare av The Quiet Revolution.

http://www.quietrev.com/

Jag har i många år undrat vad som är fel, varför jag inte är som alla andra. Det har sänkt min självkänsla i botten och det i sin tur är kanske en del i att jag under så många år drabbats av återkommande depressioner och ångest. Jag har alltid haft problem att umgås i grupp. Jag har betydligt lättare att umgås med ett fåtal personer som jag känner väl. Hur det kom sig att jag gav mig in på lärarbanan är egentligen en gåta. Hade jag vetat det jag vet om mig själv idag redan 1994 när jag sökte in och började på Lärarutbildningen så hade kanske mitt val sett annorlunda ut. Under mina år på högskolan kämpade jag verkligen med att vara ”utåtriktad och framåt”, men oftast blev det mest pannkaka av allt. Jag undvek det som var jobbigt och svårt. Fortsatte att känna mig udda i sällskapet av mina kurskamrater. de var i stor grad utåtriktade och framåt, som många av mina lärarkollegor varit och är. Under mina många år som lärare har jag åkt på en hel del smällar. Dessa är utan betydelse för det jag skriver idag men de är en stor del av att jag ”misslyckats” i arbetslivet och under senare år varit märkt av den djupa depression som i en kombination av ett tufft arbetsliv och en jobbig situation hemma.

Idag skäms jag inte längre för att jag är den jag är, men jag har en lång resa kvar tills jag kan känna mig trygg i mig själv, men resan pågår och för varje dag som går blir det faktiskt bättre just nu. Ofta väcks nya frågor inom mig över hur jag lever mitt liv och om hur jag tacklar mina svårigheter och tar hand om mina styrkor. Det finns en stor styrka i att vara som jag, en tyst personlighet som gärna berättar saker men gör det på mitt sätt. Jag skriver, vill gärna berätta om det jag upplever. Jag fotograferar och när jag gör det förlorar tiden betydelse… Det är verkligen en passion i mitt liv och under de senaste åren har jag upplevt så mycket vackert jag vill dela med mig av. Jag har insett att jag har en viss fallenhet för handarbete av olika slag. Jag har en barnslig nyfikenhet att lära mig nytt, pärla, sy och virka mm. Det är något visst att skapa något eget. Än så länge följer jag helst mönster och beskrivningar när jag skapar, men jag försöker också skapa helt egna saker.

Jag undrar många gånger över vilken typ av lärare jag hade blivit om jag fått utvecklas utifrån den person jag är. I alla år har jag försökt vara någon annan, göra ”som alla andra”, dvs vara utåtriktad, framåt, talför etc. Det tror jag har bidragit till att jag idag inte har kapacitet att jobba som lärare. Under alla år har jag fått höra att jag måste ta mer plats, ta mitt utrymme och höras mer. Till viss del håller jag förstås med om detta, men är det inte lika viktigt att faktiskt kunna vara tyst, lämna utrymme åt tanken, lyssna på varandra…

Att tala inför andra är inget större problem för mig idag, inte om jag vet vad jag ska säga eller vad som förväntas av mig. Nervös kan jag absolut vara men i stort så kan jag stå på en scen och tala inför en större eller mindre grupp människor.  Det värsta jag visste när jag själv gick i skolan var att hålla föredrag, det var en stor skräck för mig. Att räcka upp handen i klassrummet var en annan. Varför? Jag är inte helt säker om varför jag tyckte det var hemskt när jag gick i grundskolan. Kanske var det inte ett tillåtande klimat i klassen? Jag minns faktiskt inte. Var jag tyst redan då? Jag tror det! Inte när jag spelade teater eller umgicks med de jag kände allra bäst men i andra sammanhang var jag nog ganska tystlåten.

Jag vill inget hellre än att delta i ”The Quiet Revolution” – Den Tysta Revolutionen – och medverka till att lyfta fram oss som är tysta, som också besitter berättandets makt men som gör det på andra sätt än att prata. Vi som gärna sitter tysta och funderar innan vi talar, vi som berättar genom att skriva, fotografera, måla, skapa etc. Vi måste få vår plats i samhället. Det måste vara ok att vara tyst, att få vara eftertänksam och att få vara känslig. Jag har under min sjukdomstid fått konstaterat att jag har svårt för förändringar. JA och NEJ, dvs jag kan bli mycket orolig över vissa förändringar, framför allt större förändringar som arbete t ex. Som nu när jag kommer få en annan yrkesroll efter semestern. Det känns jobbigt, men inte omöjligt. Bara jag får tiden att ställa om mig och ta in det nya som står på min agenda. Jag tror att det kommer bli bra! Men jag har också förmågan att anpassa mig till det som krävs av mig, även om jag p g a detta också måste lära mig säga nej, säga ifrån när det inte är bra för mig och för min hälsa.

Avslutningsvis en länk till ett inlägg som föll mig i smaken från The Quiet Revolution:

http://www.quietrev.com/the-camera-an-introverts-best-friend/

Kameran – en introverts bästa vän! 🙂

This past year, my camera has become my BFF, my steady, my plus-one. With my camera around my neck, I suddenly become a person with a purpose—which, paradoxically, renders me a person of non-interest. Ah. She’s here to take pictures.

Och ni som läser det jag skriver vet vad kameran betyder för mig! 🙂 ❤ Det är frihet, kärlek och lugn. Mina tidigare så sjukt suddiga bilder som togs under stress har bytts ut till en passion för detaljer och att fånga ögonblick, som idag….

Tack för idag!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s