Om att duga och att känna mig tillfreds!

Ibland när jag ska skriva kan jag få sådan prestationsångest. Jag tycker inte att jag skriver tillräckligt bra, eller kanske skriver jag om fel saker??? Jag har inte varit “aktiv skribent” särskilt länge. Jag började blogga på allvar för bara ett par år sedan. Då som nu handlar bloggen mycket om min tillvaro, mig som mamma, mina plågor och mina glädjeämnen. Mycket handlar om psykisk ohälsa, något som jag levt med under större delen av mitt vuxna liv på ett eller annat sätt. På senare tid har jag även försökt väva in mer av min personlighet och hitta vägar ur den psykiska ångesten över att hela tiden lyfta det negativa, vara den pessimistiska, depressiva skribenten hela tiden. Det känns tråkigt att skriva om allt som inte fungerar, inte går min väg, den vård jag inte får etc. Jag vill själv skriva mer allmänt egentligen. Mer om hur samhället fungerar idag för människor som befinner sig i liknande situationer, som försöker pussla ihop livet så gott det går och göra det bästa av det.

Får jag ens kalla mig “skribent”?? Jag har ju ingen utbildning i skrivandets konst utan skriver mestadels för att det känns bra att få komma till tals. Jag som inte gärna pratar öppet spontant. Jag som är “den tysta” som mest lyssnar när jag befinner mig i vimlet av andra. Som på kalaset jag var på igår, många människor vara av jag känner några hyfsat bra vid detta lag men hälften av gästerna har jag bara träffat ett par gånger. Jag kände nog mest att jag “försvann” in i mig själv. Jag kände mig inte ensam och utanför men jag blev reserverad och “blyg”.

Mina favoritämnen är psykisk ohälsa, diagnoser som autism och ADHD, HSP (highly sensetive person) samt introversion. Dessa ämnen känner jag mig hemma i. Det är “mig” det handlar om. Jag lever ju själv med psykisk ohälsa. Jag anser mig vara både HSP och introvert. Jag lever i nära symbios med autism och ADHD och det som hör till. Så självklart vill jag skriva mycket om det. Men mestadels har jag hittills fokuserat på mig själv och inte alltid kopplat det samman med världen omkring mig. Jag vill gärna dyka ner i forskning, rapporter, artiklar och kanske böcker. Svårigheten är väl att få ihop det hela till något som blir mitt eget men ändå utifrån andras synvinklar. Att läsa är något jag fortfarande har “svårt” med. Koncentration saknas och därav svårt att få ihop det jag läser om. Korta stunder kan jag läsa, men ofta har jag svårt att minnas vad jag läst om. Det är jobbigt och trist.

Jag skulle också vilja ägna mig åt att fördjupa mig i annat som rör livet. Men att skriva om politik, det som händer i världen, religioner och annat känns övermäktigt. Det kanske är bäst att överlåta det åt dem som har koll… Jag har först nu vaknat upp politiskt och försöker verkligen bilda mig min egen uppfattning. Inte bara gå på det jag är uppvuxen med eller det jag “valde” när jag var yngre utan att helt vara insatt i vad politiken handlar om. Men kanske kan jag så småningom ge mig ut även på detta okända vatten. Det är min förhoppning.

När det så gäller “mina” ämnen så kan jag verkligen drabbas av prestationsångest. Ta ämnet HSP t ex, något som jag känt till under ett par år, läst en del om och även hittat mig själv i. Jag försöker ibland skriva utifrån min egen erfarenhet och mina egna funderingar men jag känner mig utklassad av andra. Det är förstås inte så, men känslan finns där. Jag försökte mig på att verka som “skribent” på HSP Sveriges hemsida och fick till två inlägg där. Efter detta fick jag ångest av att inte känna mig tillräckligt “bra”. Det finns så många andra som skriver så mycket bättre i ämnet, utifrån yrkesliv, föräldrarskap, hur man bäst lever som HSP etc. Men jag tror att det ytterst är att jag levt med depression och en negativ självbild som hindrat mig från att bli ett med min egen person och de goda egenskaper jag har.

Kanske är det dags att sluta granska mig själv med kritiska ögon. Det hade nog varit annorlunda om mitt skrivande hade en annan arena men på denna mer privata nivå spelar det ingen större roll. Jag kan föra mig med det skrivna ordet hyfsat bra, jag har många tankar, en del kloka och andra tankar som inte är lika kloka… Så måste det förstås vara. Jag har några idéer till kommande inlägg i min blogg som berör sjukskrivning och försäkringskassans roll i det hela. Det är något jag själv har fått en ganska gedigen inblick i och jag har hittat ett par undersökningar om hur en del av insatserna kan hjälpa eller stjälpa den som är sjukskriven för psykisk ohälsa. Kanske går det inte att säga att en depression ska läka ut inom ett visst tidsspann. Det handlar faktiskt om hur den enskilde individen kan hantera livet och hur livspusslet ser ut. Jag har i alla fall insett för egen del att många av mötena med F-kassan tyvärr inte har lett till ett bättre mående, bara mer ångest och en känsla av att inte duga, inte passa in, mest bara vara till besvär. Men mer om detta ämne i kommande inlägg. Nu ska jag fokusera på andra saker som också fångat mitt intresse… Jag kan helt förlora mig själv i den lugnande aktiviteten att skapa djur av tunn mässingstråd och minimala glaspärlor. Det får mig att känna mig lugn och jag slipper en del av de konsekvenser som ångesten ger mig.

Med detta sagt så känner jag mig faktiskt aningen mer tillfreds med mig själv. Jag ska sluta ägna tankar åt vem som läser min blogg eller inte läser den. Vad spelar det för roll, egentligen. Jag är ändå bara en microskopisk del av universum! 🙂

 

Min egen skapelse… (men utifrån ett möster av Ingrid Moras bok Perledyr)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s