Snurrigt värre…

När jag stod och väntade på tunnelbanan i Slussen i rusningstrafikens underbara stund så började marken gunga. Jag har under flera år haft problem med yrseln vid olika tidpunkter, bl a i samband med att jag åkt tunnelbana. Det är något visst med att befinna sig mitt i denna smet av stressade och mindre stressade resenärer. Jag blir bara toknervös av det. Hatar att åka i dessa trånga tunnelbanevagnar och stå som en packad sill. I dessa tider med kräksjuka och influensa dessutom.

Annars har dagen flutit på. Efter morgonkaoset hemma så fick jag ta igen mig några timmar innan jag åkte till jobbet. Dessa timmar var välbehövliga och jag använde dem till att sortera pärlor till min trollslända och kopiera foton till USB-minnen. Jag la upp mitt bildspel med naturbilder på YouYube också. 🙂

Morgonkaoset är en stående punkt hemma hos mig. Det är en av de kritiska punkterna i mitt föräldraskap, kvällarna är en annan. Varför? Jo, det är då barnen går igång, framför allt den ena. I morse avslutades morgonen med skrik och stoj, vägran att klä på sig, ret mellan brorsorna… Men efter ett jullov med de tillhörande helgerna är det skönt med vardag igen… De flesta uppskattar verkligen skollov och lata dagar tillsammans med barnen men jag gör det inte. Anledningen till detta är att mina underbara ungar är extremt beroende av vuxenkontakt för att klara av de vardagligaste sakerna. De är i hasorna hela tiden. Går jag på toan börjar de bråka, försöker jag prata i telefon så blir de högljudda… det slår aldrig fel!

Arbetsträningens femte vecka inleddes och det är med glädje jag åker till jobbet även om det finns inre motsättningar inom mig. Bara att få komma ut, få en ”vanlig” vardag är skönt men jag bär också med mig en hel del ångst som jag försöker släppa greppet om när jag jobbar. Men det är svårt. Det finns en rädsla inom mig att det ska bli ”fel” eller att jag inte ska klara av det jag är där för att göra. Men jag kämpar på med mina demoner.

Jag har återfått intresset för pärlande igen och under helgen blev det fyra pärldjur, pingvin, delfin, spindel och myra samt en påbörjad trollslända. Men något som slog mig var att jag när jag väl sätter igång har svårt att sluta. Jag blir nästan manisk när jag sätter igång, det behöver inte bara vara mitt pärlande, även när jag scannade diabilder och negativ en helg så slukade det mig helt och fullt. Tid och rum försvinner och om jag inte tvingade mig att sluta så skulle jag kunna fortsätta natten igenom. Men jag försöker sova, dock blir det svårt då bilder, pärlor samt tankar fladdrar runt i skallen… Jag vet att jag inte är manisk, snarare hyperfokuserad på det jag gillar att göra. Det jag fullkomligt kan förlora mig i är fotografering, hantera bilderna, scanna gamla bilder, sortera pärlor och göra pärldjur… Undrar varför jag inte blir lika fokuserad när det gäller att städa, plocka undan och rensa högarna…

Avslutar mitt snurriga inlägg med några bilder… Himlen var enormt vacker den stund solen lyste (innan det började snöa).

 

 

DSC_0814

DSC_0848

 

IMG_20150112_082702

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s