Intervju och lite annat pladder en onsdagkväll…

Idag var jag åter på Centrum för psykiatriforskning för att bli intervjuad som en del i SAFARI-studien. Det var lite svårt att svara på frågorna men jag hoppas att mina svar kan bidra till något när det gäller studien runt sjukskrivningar och återgång i arbete vid psykisk ohälsa. Ibland skulle jag hellre själv vara drabbad av en elakartad cancer, men så får man väl inte tänka, eller i alla fall inte ”tänka högt”.

Om min medverkan i studien har bidragit till en lättare återgång i arbete för min del vet jag inte. Till viss del har jag tagit till mig en del av den behandling jag fått under studien. Jag blev lottad att ta del av båda behandlingsformerna dvs ACT och ADA. Men det som är svårt för mig är att kunna öppna mig tillräckligt i samtalssituationen då jag inte känner ett förtroende för personen som håller i samtalet, även om en eller ett par av de ”behandlare” jag mött under de senaste året varit lättare att tala med. En av dessa var sjuksköterskan på Gustavsbergs vårdcentral som höll i gruppen ”Fysisk aktivitet” en promenadgrupp med visst samtalsstöd och gruppsamtal. Hon var en klippa på att läsa av oss i gruppen och alltid hittade in i djupet av våra tankar och känslor.

Psykisk ohälsa, det var något jag knappt kände till när jag var tonåring. Begrepp som depression, ångest, oro osv var jag bekant med. Men att söka hjälp för ett problem som satt i min hjärna var inte ett alternativ då. Det tog mig många nedstigningar i helvetet och många jobbiga år innan jag sökte hjälp. Det krävdes att barnen fick sina diagnoser och att min mamma hastigt lämnade oss under 2009-2010.

Det är i alla fall tacksamt att fått ta del av detta forskningsprojekt och att få vara en del av det. Forskningsstudien beräknas bli klar under nästa år berättade forskningsassistenten som höll i intervjun då jag frågade om jag som privatperson kan ta del av den. Jag är verkligen intresserad av vad som kommer ut av studien… Idag är psykisk ohälsa den största orsak till sjukskrivning och att det ökar bland unga människor är oroväckande. Ibland önskar jag att jag kunde göra mer. Inte bara för min egen del, jag vill nå ut till fler. Det är inte en lätt uppgift. Men för min del är bloggen en del av detta även om den inte bara handlar om psykisk ohälsa eller psykisk hälsa.

Igår satt jag på två jobbiga möten. Det ena handlade helt och fullt om mig. Ett möte med FK, jobbet och mig. Om min vård, om mitt mående, om min framtid… Det kostar mycket för mig att sitta på dessa möten idag. Jag har lyckats slå undan en hel del av depressionsmonstret men jag ställer stora krav på mitt eget deltagande i mötena också. Jag som alltid varit den tysta, tillbakadragna, ”blyga” och känsliga lyssnaren på möten MÅSTE våga stå upp för det jag känner, tänker, tycker och vill. Det är en hård värld vi lever i. Ibland önskar jag att jag var helt ekonomiskt oberoende och kunde jobba ”bara för att jag vill” men så är det förstås inte. Nåja, det  kom en del bra ut av mötet också och jag kan förstå att FK och kommunen inte kan möta mina behov av en nystart. Dagarna tar slut, nya måste jag ansöka om… Arbetsträningen inleds den 1 december på det jobb som kostat mig så mycket energi och gett mig så mycket ångest. Det handlar inte om eleverna, kollegorna eller jobbiga föräldrar. Det handlar om min kamp för att orka, alla intryck, stressen, en miljö som många gånger ställer höga krav på att man orkar med ljudvolymen och ”rörighet” och jag HAR klarat av detta, innan jag själv blev mamma och då förlorade min möjlighet till den återhäntning jag behöver… Tidiga morgnar under helger och ledigheter, barn som ständigt kräver en närvarande vuxen som knappt kan gå på toa utan att det blir krig mellan dem…

Men jag kommer att ge det en helt och fullt ärlig chans. Målet måste vara att verkligen våga känna, se över situationen och sedan börja se mig om efter ett ”passande” yrke för mig. Tid för att kunna ta hand om barnen är väsentlig. Jag måste känna att det är ok att gå på möten på BUP, gå kurser på Asperger- och ADHD-center, jag måste kunna finna återhäntningen i vardagen och försöka få tid för min fysiska återhäntning i form av träning och de vardgliga promenader. Ett arbete med lagom nivå av intryck, stress och krav. Finns det??

Det andra mötet handlar om det som är mig mest kärt, ett av mina barn… Att leda ett barn med autistiskt syndrom genom livet och genom den svenska grundskolan är en utmaning. Att ha en klass med 25 elever eller fler så är det lätt att dessa barn ”försvinner” och inte får sina behov tillgodosedda, även om pedagogerna är riktigt duktiga och fulla av engagemang. Som mamma förstår jag efter mötet att mitt ansvar är så mycket större än jag tagit så här långt. Att ha barn och vara djupt deprimerad är en utmaning, men för mig har de också varit min överlevnad. Nu börjar min utmaning att få mina barn att ”fungera” i vardagen, att få dem att utvecklas efter sina potential. Prata med dem, försöka leda in dem på olika spår. Det blev som ett platt fall en del av det som kom ut av testningen som sonen gjorde för ett par veckor sedan. Vilka hans styrkor och svagheter är lämnar jag inte ut, men bekräftelsen att möjligheten att lära finns, även om den måste anpassas mer till svårigheterna så kändes beskedet bra! Nu ska jag bara fokusera på att orka med dels arbetsträningen men framför allt mina barn. Jag ska också kämpa med mitt eget mående, hitta min plats i livet, i denna värld som är så överväldigande och stor.

Och så blev det ytterligare en uppsats. Jag kanske skulle skriva en bok?? 🙂

Avslutar med några av dagens bilder…

PS bilderna är dels tagna på Norra Stationsgatan och dels i Farsta med omnejd. Jag älskar att ta bilder på molnen som rör sig i vår himmel…

PS igen… På lördag ska jag göra något jag faktiskt kan se fram emot. Då är det Fotomässa i Älvsjö och vi ska gå dit… Så spännande det ska bli! 🙂

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s