Ett samtal!

Äntligen ett samtal från min doktor på mottagningen. Nästan en månad efter det förra samtalet då en tid utlovades. Nu har jag i alla fall fått en tid, den 6 november. Att föra samtal med läkaren i telefonen är svårt för mig. Jag har alltid haft svårt för att redogöra för saker genom telefonsamtal men jag försökte i alla fall beskriva hur jag känner mig. Min frustration över att ”inget” händer. Jag har verkligen ledsnat på att vänta… NU måste det hända något. Annars går jag under och gräver ner mig igen! Det vill jag inte.

Jag höjer dosen på min medicin till maxdosen… får se om det gör underverk. Jag tackade nej till att testa något ”nytt” sömnpreparat trots att jag sover sämre just nu p g a att tankarna snurrar och surrar. Jag vill försöka själv! Dessutom så har jag gruppbehandling om bl a sömn just nu, så jag vill testa det först…

KBT:n som varit på tapeten ända sedan december förra året låter vänta på sig men jag har en öppning för det då jag fått tid hos en sjuksköterska som är KBT-utbildad. Jag hoppas kunna känna ett förtroende för henne, det är inte det lättaste för mig. Kanske är det en av anledningarna att jag är ”terapiresistent”, eller kanske svårbehandlad???

Nåja, nu är det bara samtalet från FK kvar så att vi kan få till ett möte snarast för planering av arbetsträning. Om eller hur den kan/ska gå till vet jag inte. Jag vet mer vad jag inte vill än vad jag vill. Jag vill inte gå hemma längre! MEN jag vill inte heller gå tillbaka till samma lika igen. Det är inte bra för mig.

Tyvärr så har jag fått indikationer på att det enda som är aktuellt är arbetsträning på min arbetsplats. Det kan komma att bli tungt för mig. Jag har ingen given plats där längre, ingen tillhörighet. Det känns som att jag behöver en fullständig nystart. Helst något nytt! Men hur gör man??

Jag greppar efter halmstrån. Kanske ska jag bara försöka bara vara ett tag. Försöka ta tag i det jag påbörjat… träningen är ett exempel. I morgon ska jag träffa den persoliga tränaren igen på Gustavsbergsbadet för att följa upp hur det har gått med träningen. Inte helt och fullt som jag hoppats men det är bara jag som kan styra över det. Jag måste sluta prokrastinera nu och ta tag i saker som de kommer!! Så nu ska jag boka in en tid för genomgång av gymet så att jag kan börja träna på allvar. I morgon blir det i alla fall Mindfulness yoga igen! Det ska bli riktigt skönt! Heja heja!

DSC07777

Livet är lite som en skör bubbla… jag har lätt för att gå sönder. Men jag ska komma ur detta starkare! Det får bli mitt mantra!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s