Jag säger JA till livet – mitt perspektiv

Denna tanke slog till när jag skulle in i duschen idag, jag säger JA till livet, det gör jag verkligen! Efter att ha kämpat mig genom åtskilliga depressioner under årens lopp, odiagnosticerade och diagnosticerade, inser jag just det. Jag vill leva. Den senaste i raden av personer som dukat under för sjukdomen är Robin Williams, ja dvs den sista i raden av kända och offentliga personer… Självmord är ju tyvärr en allt för vanlig dödsorsak idag, både bland unga och gamla.

En stor orsak till självmord är missbruk av olika slag, men orsaken till missbruket kan lika väl vara psykisk ohälsa. Visst hamnar många i missbruk p g a nyfikenhet och därav kan komma att falla in i det mörkaste av mörker i livet, men många gånger handlar missbruket om att gömma undan de jobbiga tankarna, att fly den verklighet som är alltför svår att ta sig genom.

Själv beslutade jag mig för att helt sluta med alkohol i slutet av 2012. Inte för att jag missbrukade alkohol eller var beroende av det. Men jag använde ofta alkohol som ångestdämpande under perioder. Bl a när barnen var små och jag ofta kände mig ensam. Jag kunde ta en eller ett par drinkar eller cider framåt kvällen när barnen somnat för att själv kunna sova. Men det kom jag trots allt ganska snabbt ur när jag insåg att barnen behöver mig hel och klar i skallen. Innan, när jag var tonåring och ung vuxen drack jag desto mer. Allt för att kunna vara social. Men för mig är alkohol en destruktiv dryck. Jag vet inte hur många gånger jag uttalat orden att jag ville dö när jag var full, mestadels till mig själv men säkerligen även till de som jag umgicks med under dessa år. Jag har sparat allt jag skrivit sedan tonåren och det är ingen rolig läsning. Själv minns jag inte dessa år särskilt tydligt, det är som en dimma runt hela min minnesbank. Jag kommer troligen aldrig kunna förstå varför mitt liv känns så tomt på innehåll då jag har svårt att minnas händelser och känslor mm, men jag skapar minnen för framtiden nu. Samtidigt försöker jag leva mer i dagen, just nu, inte i det förgångna och jobbiga eller i framtiden som är skrämmande och spännande på samma gång.

Att  drabbas av återkommande depressioner är obehagligt. Men nu när jag kan förstå vad det handlar om, kanske jag också kan lära mig hantera livet med dessa fall som kan utlösas av stress, ångest, oro mm. Jag har under denna sommar näst intill helt sluppit de djupa dippar som jag drabbats av så frekvent tidigare. Under våren har jag med hjälp av min kära man, men också av mina barn, min familj och mina vänner, lyckats komma ur den djupa svacka som drabbade mig i slutet av förra året. Mitt bloggande är också ett stort stöd… samt att ni läser mina ord. Tack! Att fotografera har blivit en passion i livet och till hösten hoppas jag kunna spela teater igen… Sen ska jag förstås komma igång med arbete, försöka att inte vara rädd för att vara jag och börja träna… Oj, många löften på en gång.

MEN jag kommer ta det varligt. Jag vet att jag är skör, har lätt för att falla. Ingen antidepressiv medicin kan ta bort den risken. Arbetsträning under hösten hoppas jag på och sen en stabil plats på jobbet… Jag måste ju hoppas eller hur!!

IMG_4781 IMG_4813 IMG_3625 IMG_3730

Annonser

2 svar till “Jag säger JA till livet – mitt perspektiv

    • Tack Maria! Jo jag ska ta det i egen takt så långt det går. Måste förstås ha FK och kommun/arbetsgivare med på detta tåg. Men viljan finns. Det är positivt! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s