Tack Linus Jonkman!

Jonkman

Tack Linus Jonkman för din bok ”Introvert – Den tysta revolutionen”. Jag har inte plöjt genom hela boken än men jag måste säga att detta är en av de böcker jag lättast har att förstå mig själv utifrån. Än är jag inte helt övertygad om ”vad” jag själv är men ju mer jag tar reda på desto säkrare blir jag. Ja, jag är högkänslig eller HSP men jag är också introvert. Och det är där orden väger tyngst just nu. Min introverta sida, min blyga sida, min lugna sida av mig själv. Den tysta sidan av mig, den som kräver eftertanke och fundering innan jag talar med andra. Ibland kan jag prata rätt ut och i ett flöde utan dess like. Det är när det handlar om mina barn och min sjukdomsbild eller möjligen något som intresserar mig extremt mycket och som jag är påläst på. Men annars vill jag helst inte prata om jag inte är säker på min sak.

Det jag fastnar i är dock hur min sociala fobi spelar in när det gäller att vara introvert. Om boken tar upp ämnet vet jag inte än. Jag har en tredjedel kvar att läsa kanske… Blyghet finns att läsa om och beskrivningen av skillnaden mellan blyghet och introversion var intressant och fick mig att tänka till lite. Vad är jag själv i allt detta?

s. 169 ur Introvert Den tysta revolutionen, Jonkman
Blyg. Blyghet har ingen koppling till vare sig introversion eller extroversion. Det är resultatet av ett anlag som gör dig obekväm för uppmärksamhet. Du kan vara jätteextrovert och samtidigt blyg. Då vill du vara med männsikor hela tiden men undviker att ta en central roll. Blyghet är annorlunda ån introversion rent neurologiskt. Tänk så här: Ifall du är rädd för sociala sammanhang är du blyg. Ifall du föredrar att vara själv så är du introvert.”

Jag anser mig i vissa sammanhang som blyg, men det jag tidigare trodde var en ”rädsla” eller en del av min sociala fobi, som att delta i olika gruppsammanhang, är jag mer tveksam till varför jag känner så. Jag har insett att jag många gånger inte känner av den där rädslan när jag t ex ska gå på en utbildning som föräldrautbildningen på ADHD-center i januari. Jag känner respekt för att gå in i ett rum med människor jag inte känner, jag går inte direkt fram till någon okänd och pratar men jag räds inte att gå in i rummet OM det är rätt forum för mig. ADHD är ju mycket rätt för mig då sonen har diagnosen och jag själv upplevt liknande problematik hos mig själv (som kan bero på att jag är HSP och introvert).

Jag skulle vilja uppmuntra alla att läsa boken! Den är verkligen lättläst och roande på många sätt. Om man är det ena eller det andra spelar ingen roll. Men vi måste börja förstå varandras olikheter. I vissa sammanhang blir jag dränerad på energi, det beror på att andra runt mig tar utrymme och jag får inte det lugn jag kanske behöver. I andra sammanhang får jag tillskott av energi även om jag än har svårt att ta tillvara på energin. Den svämmar över inom mig men blir lika myclet öveväldigande.

Nåja, detta får bli mitt bidrag för stunden. Jag ska ta och läsa ut boken. Jag har nämligen ett par böcker till att plöja, b la Susan Cain. Det ska bli en intressant läsning det med.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s