Att vara självempatisk

I kompendiet från senaste ACT-behandlingen finns följande hemuppgift: att ta reda på hur självempatisk jag är. Hmmm jag är en mycket empatisk person vill jag gärna tro i alla fall. Jag vill alla gott, ställa upp så mycket jag kan etc. Nu när jag har varit märkt av min ”sjukdom” så har min empatiska förmåga sakta minskat och jag har blivit mer egocentrisk, inte självgod men jag har fått öva mig i att sätta mig själv först. Men har det med empati att göra egentligen? Kan man vara empatisk och samtidigt lägga tid åt sig själv?

Följande frågor ska jag besvara till nästa behandlingstillfälle. Inte för psykologens skull eller för studiens skull utan för min egen skull. Hur ärlig kan jag vara? Hur ärlig vågar jag vara mot mig själv? Svaren på frågorna hör inte hemma i min blogg, kanske kan jag dela med mig av delar av mina tankar när jag väl analyserat dem, men jag tror att frågorna kan ge mig självinsikt. Att sen ta det hela till en högre nivå är inte det lättaste. Att ta till mig av att jag har rätt att vara snäll mot mig själv är inte lätt.

Hur självempatisk är du?

  • Vad brukar du kritisera hos dig själv?
  • Hur brukar du tilltala dig själv när du hittar något du inte är nöjd med eller gör misstag?
  • När är du riktigt självkritisk och hur känns det inom dig när du är det?
  • När du noterar saker hos sig själv som du inte tycker om hur påverkar det ditt förhållningssätt till andra? Känner du mer eller mindre samhörighet ned dina icke perfekta medmänniskor?
  • Vilka är konsekvenserna av att vara hård mot dig själv? Känner du dig mer motivera och nöjd eller nedslagen och deprimerad?
  • Hur tror du att du skulle känna dig om du kunde ge dig själv villkorslös kärlek och acceptera dig själv som du ä? Känns det lite läskigt, hoppfullt eller kanske både och?

Idag har jag inom mig själv börjat forma drömmar. Jag vill förverkliga mina drömmar men det är en skrämmande tanke att försöka uppnå mål som ligger långt utanför det som jag ser som förmågor jag besitter. Men kanske lite av ett friskhetstecken att ha drömmar, oavsett hur långt borta de är. Kanske omöjliga att nå??

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s