”Misslyckad” arbetsprövning

Jag undrar vad det är som gör att jag alltid får så dåligt samvete när något blivit fel. Även om jag faktiskt inte tycker att det varit mitt fel. För ett par veckor sedan så  genomgick jag en arbetsprövning på min arbetsplats. Idag pratade jag med min handläggare på Försäkringskassan om denna arbetsprövning. Hon frågade hur det hade varit, och jag svarade så ärligt jag kunde att det varit ok men samtidigt jobbigt att inte veta vad jag skulle göra om dagarna. Det var stressande och kändes jobbigt. Hon frågade om jag hade gått bredvid någon annan men jag sa som det var att jag mestadels jobbat ensam som ”vem som helst” de två timmarna om dagen jag varit där.

Det var inte bra ansåg hon då det inte är vad arbetsprövning ska vara. Jag skulle alltså haft en handledare och gått bredvid någon annan. Inte haft något eget ansvar alls. Kanske var det mitt eget misstag men detta ÄR ju mitt hinder, min nedsatta funktion. Att säga ifrån, att ifrågasätta och ställa krav på andra. Min arbetsgivare skulle alltså varit insatt i detta, utsett en handledare för mig, vilket hon kanske ansåg sig gjort, men denne var inte insatt i arbetsprövningen utan hon såg mig som en ”resurs” de timmar jag ”jobbade” varje dag.

Nu kan jag bara hoppas att den nya läkare jag träffar blir en bra tillgång för mig när det gäller tillfrisknandet och återgången i arbete. För jag vill fan inte gå hemma längre. Jag behöver fasta rutiner. Inte sova till 10 vissa dagar, bara slöa eller vara ute och handla eller äta lunch. Jag vill dra mitt strå till stacken och göra nytta, tjäna pengar och leva normalt.

Nu satsar jag på ADA och ACT som jag får genom SAFARI-studien, även om ADA känns väldigt tufft. bara ett möte med psykologen för min del, sen träffar han min chef som nästa steg. Efter det ska jag möta min chef och föra ett samtal om min arbetssituation. Någon som vill byta med mig??

Annonser

Ett svar till “”Misslyckad” arbetsprövning

  1. Jag lyssnade på ljudbok när jag åkte tåg idag och då fastnade meningen ”Börja ta för dig, sluta ta åt dig”
    Himla bra uttryckt va? Det är lättare sagt än gjort men tanken är god.
    Den som varit din handledare kanske inte förstår vad det innebär? Du kanske hade behövt vara tydlig? Om personen inte är tankeläsare. Jag kan tänka mig att du lätt blir en resurs i en verksamhet som skulle behöva många fler resurser.
    Vad gäller rutiner när du inte jobbar så är det ju du som är herre (kvinna) över ditt liv. Gör som folk som jobbar – ställ klockan, ät frukost, gör saker du planerat in på tex söndagen (för en hel ”arbetsvecka”) , ta lunch, fortsätt göra NÅGOT, fixa middag, lägg dig i tid på kvällen.
    Det där bestämmer faktiskt du över alldeles själv. Var till nytta – för dig. Du kan. Ge inte upp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s