Min nya app – Dito och e-boken ”Hemligheten”

Livet är inte någon jävla dans på rosor, även om jag innerst inne vill tro det. När jag är hos B, fysiskt nära hans kropp och värme. Då känner jag mig bättre till mods. När jag är hemma har jag inte den värmen, den närheten  Det känns faktiskt ganska jobbigt… Jag måste erkänna att det jag trodde tidigare om mig själv var FEL!!!! Jag gillar att vara nära, krypa in under skinnet, röra vid honom och bli berörd av varma, mjuka hander och fingrar… Hur kunde jag tänka bort allt detta fina.

Det har jag tänkt ta reda på och jag vet inte om det finns någon som läser detta som har läst boken ”Hemligheten” av Dan Josefsson och Egil Linge. Jag ämnar läsa den på min Iphone, sedan jag köpt e-boken för ganska dyra pengar och laddat hem appen ”Dito”. Jag fastnade redan i förordet och då dessa rader…

”Länge trodde jag att livet måste se ut så här för min del. Jag definerade mig som ensamvarg, och försökte se detta som oproblematiskt. Men utsikten att bli gammal och något slags arbetsnarkoman skrämde mig. Det blev allt jobbigare att dra igång nya relationer, eftersom projektet tedde sig hopplöst. /…../ Via en kompis fick jag kontakt med Egil Linge, psykolog och psykoterapeut med nästan 30 års erfarenhet av kognitiv terapi. Vi träffades och jag förklarade att jag ville lära mig jobba mindre. Snart tog samtalet dock en ny vändning. Egil frågade om jag inte egentligen var en ganska  ensam kille. Till min stora förvåning fick den frågan mig att börja gråta. /…./ Jag var inte alls någon ensamvarg som trivdes bäst på egen hand. Hela mitt liv hade jag tvärt om längtat efter närhet. Men denna närhet hade samtidigt skrämt mig så till den grad att jag byggt upp ett ensamt liv för att slippa vara rädd.”  Ur förordet av Dan Josefsson

Alltså, jag bara ryser av de sista raderna ur citatet… det är precis så mitt liv har varit. Jag är SÄKER på det. I hela mitt liv har jag saknat något, hemma i min familj, bland kompisar, och i mina få och relativt korta kärleksrelationer (ja jag räknar mina tio år med min ex-sambo som en ”kort relation”).

Jag har inbillat mig att ensam är stark, stålsatt mig att bli lämnad ensam… valt det i stället. Men inte längre. Jag orkar inte vara ensam längre. Nu är det dags att ta reda på VEM jag är och VARFÖR jag inte kan hantera mitt liv…

B skickade en länk till en artikel på min G-mail idag, jag länkar även den här för även den känns lite som ett kapitel ur mitt liv…

www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologen-svarar/sjalvframkallad-angest-i-straffande-syfte_7974636.svd

Nåväl, jag är störd i huvudet antar jag. Fast i tankens makt, klarar inte helt av att motstå de hemska tankar som ibland far genom skallen. MEN jag har bestämt mig för att kämpa. Trots motgångar så måste mina barn få en mamma som klarar av att vara mamma. De skall få en trygg uppgift. Skulle jag inte klara av detta så kommer jag kämpa för att erkänna det för någon av mina ”hjälpare”…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s