Känslomässigt instabil…

Är jag det?? Det är en fråga jag tänkt mycket på de senaste åren… Tillsammans med mina funderingar om jag har ADHD/ADD vilket jag inte har enligt utredningen jag gjorde i somras… Men känslomässigt svänger jag från topp till botten på bara sekunder. En liten skitsak eller något stort, spelar ingen roll… Jag faller snabbt ner i depressionstankar och mörker… Då vill jag inte leva, får panik och ångest. Gör ”dumma” saker, straffar mig själv etc. Detta kan sen sitta i under allt från en dag till lååååång tid… Varför är livet så många gånger tungt har jag tänkt på. Vad gjorde jag för fel som barn som hamnade där jag hamnade?? Var jag älskad av mina föräldrar?? Jag har alltid varit det svarta fåret… Eller känt mig som det i alla fall… Jag var den som ställde till det under tonårstiden genom att vara mig, avskärma mig från de andra… Vilja vara ensam!!! Stökade till hemma, oorganiserad och lat… Kärt barn har många namn…

Idag, just nu känns livet lite enklare… Genom att få lite positiva inputs från någon jag gillar men som jag sårade en aning men som skänkt mig lite positiv respons så känns luften lite lättare att andas. Dessutom har jag just nu i livet något jag saknat så länge…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s