Vardagslivet med barnen varannan vecka

Jag håller som bäst på att anpassa mitt liv efter att ha barnen varannan vecka… I november förra året gick flyttlassen till våra respektive lägenheter. Det var en befrielse när det äntligen var över. Jag känner ingen som helst ånger över att jag tillslut tog steget att tala om att vår döda relation var över… Det är lite mer än ett halvår sen som jag tog modet till mig att ”göra slut”. Tyvärr på ett av de värre sätten då mitt ex valde att vara borta oftare än han var hemma… jag ”dumpade” honom via sms… men var ganska återhållsam med vad jag skrev. Ville vi skulle prata med varandra… Mitt ex som då hade bestämt sig för att inte komma hem, den där kvällen, 6/6 2012 kom sedan hem efter mycket om och men, kraftigt berusad(han som inte skulle dricka och skulle komma hem senast vid 20-tiden…). Så samtal blev det inte mycket av och har inte heller blivit efter det…

Nåja, anpassat mig till vardagen har jag nog gjort… jag jobbar 75% i skolans värld. Utbildad lärare, ”utbränd” för ett drygt år sedan, sjukskeiven nästan ett helt år. Nu tillbaka  men på annan post och kommer få en annan tjänst. Känns lite sorgligt att inte ”få” jobba som lärare men jag klarar inte av stressen och pressen då jag har två barn med särskilda behov hemma… De tar mycket kraft trots de fungerar relatiivt ”normalt” ändå.  Mina största problem i vardagen med barnen(och utan) är att få till fungerande rutiner… jag klarar helt enkelt inte av att hålla fast vid det jag bestämmer… t ex som att klockans snart är 17:40 och jag har inte ens börjat med middagen än… i stället sitter jag med datorn i knät och skriver, barnen spelar TV-spel och på min mobil och RETAS!!! Hela tiden retas de!!!! Bråkar och jagas… riktig syskonkärlek kanske 🙂

Jag vet inte om det blev det innehåll jag tänkt mig i detta inlägg… ganska tråkigt kanske då jag mest kommer skriva om vardagens bestyr i livet…  på gott och ont… jobbigt och mindre jobbigt, roliga ting och tråkiga… Jag försöker få till ett bra liv för mig och mina barn. Min uppväxt minns jag inte så mycket av, så jag känner att jag saknar bra föreblid vad gäller uppfostran av mina barn. Men jag hoppas jag gör rätt mot dem… Jag hoppas det för deras skull, att jag inte misslyckas som förälder… Sen vill jag också ha ett bra liv för min egen skull… men ibland känns det fel att försöka bygga upp det. Känner mig egoistisk när jag gör saker för min skull. T ex när jag var på min första dejt på ”hundra år” för några helger sen. Barnens pappa passade barnen några timmar så jag kunde åka iväg…. men ja, på den vägen är det… Jag har i alla fall ett litet hopp om ett liv för min egen skull även om barnen är mitt nummer ett för alltid!!!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s